26 februari 2009

for arlig?

internetcafeer suger. den lallande musiken i bakgrunden och klockan som tickar ner, 20 minuter kvar, gor att min koncentration inte ar den hogsta. ville egentligen bara dela med mig av en handelse som intraffade natten till idag. kanske ar den alldeles for intim, men anda... vi var inte alls hogaljuda, men min sang rasslar och knorrar som in i helvete, sa sjalvklart vaknar min vagg-i-vagg rumskamrat och knackar som fan i vaggen... jag bet hans axel for att inte borja asgarva.. och sen var det inget mer med det, men anda. ska jag be om ursakt? det var inte vi, det var sangen.. och vem fan knackar i vaggen? lite far man val tala?

jaja, jag ska bita ihop och ga hem. dags att gora en lista ...

23 februari 2009

adieu

min dator ar dod.

vi hors i nasta liv.

puss.

21 februari 2009

aj

ni vet ju vid det här laget, att det finns en annan man i mitt liv också. eller han finns inte längre. och just nu gör det satans ont. vi har inte hörts eller setts på en vecka. det suger ganska mycket i magen, och jag saknar honom. men jag är rädd, jag ... kan inte träffa honom. samtidigt känns det som en jävla kniv i magen när han berättar om sig, om sin guldfisk han har köpt. jag finns inte där mer.

20 februari 2009

ett ps igen

jag brukade vara en stabil person. det är jag inte längre. jag brukade laga riktig mat varje dag. med näring i. jag brukade inte gå till magi (närmsta supermarketen) och köpa dr. oetker pizza, öl och en massa snask. brukade inte slafsa i mig pizzaslicar till lucnh alternativt göra äggmacka med majonäs om jag har tillräckligt med energi. seriösa carin hade lagat riktig mat varje dag, tvättat sina kläder oftare, städat sitt rum, borstat tänderna varje dag, ätit mer frukt, läst en massa viktiga böcker, hört av sig oftare till mor och far, inte flytt undan, seriösa carin hade tagit tag, hade fuckat upp dig för länge sen...

seriösa carin, jag saknar dig. var är du någonstans?

pls come back.

inget viktigt

jag gick igår, lämnade utan att säga hejdå. för det var alldeles för obekvämt. smällde i dörren efter mig. och benen de bara gick, utan att tala om det för mig så började de gå och gå och gå, i mörka florens. längs floden. det var isande kallt. skrev en dikt i mitt huvud.

march march will you save me?
april april will you surprise me?
may may, will you make me happier?
june oh june, will you sweep me away?
july, july, i always trusted you
august august, show me your true color
september, semptember you need to get me going
oktober oktober, take me in your arms
november november so gray, let me forget you
december december, dust turns to snow, ans we'll start it all
over again.


den ska läsas med samma röst som gwyneth paltrow har i filmen "sylvia" som handlar om sylvia plath, om den nu ska läsas alls.

kan glädja alla nyfikna läsare med att alessio har lovat ett gästinlägg, med en förklaring till er svennar. vi får se vad det blir av det (om det nu blir något av det.)

18 februari 2009

tillägg

ps. jag vet att jag är korkad. riktigt jävla trög. som tar alldeles för lång tid på mig att fatta. men jag såg på honom och sa, du, vad du än säger så kommer du aldrig kunna lova att det inte kommer hända igen, att jag står där med kuken i handen. så vi är ingenting längre. och jag är uppriktigt skadad av hela den här historien. för den har pågått alldeles, alldeles för länge nu. och fina människor har blivit skadade av mig. förlåt. ds.

17 februari 2009

dinner is served

(okej detta är lite av ett hatinlägg. man behöver inte läsa om man inte vill...för det är bara smutskastning)

så sanningen serverades på ett silverfat, och jag är faktiskt nöjd över min prestation. för den var lugn, sansad och inte alls dramatisk. ska inte bli långrandig utan ni ska få veta med en gång vad som har hänt...

förhistoria: jag och den här personen har sedan ett år tillbaka haft någon form av "historia" ihop, som han inte velat kännas vid.. eller riktigt erkänna att den existerat på det sätt som den har gjort. vilket gjort att vårt förhållande, som i grunden byggde på ren vänskap men sedan övergått till vad jag skulle kalla för kärlek, inte har varit särkilt jämbördig. jag har haft ett starkt behov av honom, medan han å andra sidan inte kan hantera tid ALLS, utan går helt in i sig själv och glömmer bort allt och alla. vilket tusen gånger om har gjort mig besviken. och han har tusen gånger om sagt att han inte är kär i mig, men alltid, alltid återkommit och öppnat upp såren. och jag har stått där med händerna kupade och låtit honom kissa.

efter att den andre personen gjorde slut med mig. så tog han iniativet igen, och plockade upp den lösa tråden igen. jag var ledsen och förvirrad, samtidigt med superstarka känslor för honom. så jag tänkte att ja, det här blir nog bra (jag glömde att tänka; men du din jävla idiot, min pojkvän har precis lämnat mig! och du lägger vår vänskap i en vågskål igen. så den är inte värd mer än så.)

det tog fart igen... och jag gled bara med (ja men vafan klart jag hade del i det också) och trodde att det skulle bli bra, samtidigt som jag mådde (mår) riktigt jävla dåligt över mitt kraschade förhållande. den här gången har det gått ganska så milt fram, för han klarar inte av att jag är för "jobbig" dvs. vill vara med honom för mycket (för då flyr han) så jag har låtit bli det.

nu till det som fick bägaren att flöda över:

*han har haft 200% fullt upp med ett projekt, som avslutades förra måndagen. under en veckas tid har han inte ringt en enda gång för att höra hur jag mått, trots att han vet att jag mått som en flådd apa. (hade t.om. ringt honom mitt i natten, när jag fick en panikattack och inte kunde andas, och befann mig utomhus någonstans, somewhere liksom)

*han pratade så lent och fint om hur förra veckan skulle överflödas med solstrålar, lycka och fåglar som kvittrar. han skulle ha all tid i världen att ses, och ta med mig till ett ställe som han har lovat alldeles för länge (tog t.om. ledigt från jobbet)

*förra veckan, kom han på torsdagen. alltså snacka om att ha all tid i världen med tanke på att han drog vidare dagen efter.

*han sket i att ta mig till det där stället han lovat. (vilket inte var världens big deal men ändå)

det fina i kråksången:
i fredags mådde jag riktigt dåligt. jag var på ururselt humör, hade migrän, var alldeles för frusen och hade förmodligen också feber. i och med att x inte höll sin del av avtalet och tog med mig till den här platsen (okej det är ett museum, vafan) så tänkte jag, okej jag åker till min bank för att casha in lönen (var mer eller mindre tvungen att åka). åker. det tar en timme dit. får ett telefonsamtal. carin, kan du göra mig en tjänst? DIMMI svarar jag (som betyder "säg mig") och han förklarar att dagen efter dvs. i lördags. så kommer två stycken brasilanare till honom. men han är ju inte där. så kan jag, möta upp fiorella och hämta hans nycklar, möta dem på stationen och ta dem till hans lägenhet? okej säger jag. men jag jobbar hela dagen imorgon. det är lugnt, de kommer efter middagstid, svarar han. vilket betyder efter 21-22 iaf.

går till banken. tar tåget tillbaka, ännu en timme med tågjäveln (på banken tar det bara 5 minuter)får ett sms "hi carin. im sergio, alessio's friend. we will be in florence in half an hour".

haha, där sitter jag på tåget, frysandes, med en dunkande migrän, ledsen från dagen innan då jag tagit beslutet att inte hänga/träffa/höra av nino mer, arg på alessio (ja nu kommer namnen fram) för att han snackat alldeles för mycket, och gjort alldeles för lite... och har ingen lust alls att träffa några jävla brasilanare. men vad gör man inte? jag går av tåget i florens. ringer fiorella. får gå till andra sidan stan för att möta henne. hon inser att jag inte är i stånd till att träffa de här personerna själv, så hon följer med. så okej jag tar dem till lägenheten. två andra, boendes där.. som inte gillar gäster de inte känner kollar snett på oss. och jag lämnar dem i hans rum. med en ursäkt att jag har saker att göra. går hem, lägger mig och dör lite grann... alessio hade sagt att han kommer lördagnatt eller söndag morgon. tror ni det eller? på lördagkvällen bjuder jag med brasilianarna på födelsedagsfest. jag pallar inte med att lämna dem ensamma i ett tomt hus i florens. utan att känna någon, utan att veta var de befinner sig. kvällen blir ganska så konstig och de kanske inte hade superroligt, men ändå. på söndagen.. hänger jag med dem, visar dem runt en massa guldkorn hela dagen. det var faktiskt trevligt. de får ett sms av en vän till alessio, som skriver att han inte kommer att komma på söndagen heller. inte ringer han till mig och frågar hur jag mår, hur det har gått, vad vi gör. niente, proprio zero.

- så vi på kvällen äter vi kinamat hemma hos alessio ihop med andrea. och pratar fram till småtimmarna. och de var verkligen supertrevliga och roliga brasilianarna. och tur var väl det, för något gott ska la komma ur skiten, eller?

ringer till alessio, och är sur. vi pratar och skojar lite. men faktum är... han har betett sig som en gris. återigen. jag säger att jag hatar honom just nu. han börjar lovorda om ditten och datten ... vi ska göra det ena och det andra, och han ska ha all tid i världen för mig.. jag stoppar honom och säger, du jag vill inte höra mer nu. på måndagen, dvs, igår kom han till mig. vi åt lunch. jag var sur, förbannad och ledsen. han förstod inte. han kom försent och vi hade inte tid att prata. så han sa att vi skulle fortsätta prata efter mitt jobb. tror ni det eller? inte då.

bägaren flödade över. på riktigt. jag orkar inte mer. vill bara ha lugn och ro. vara med människor som får mig att vara bra. jag bad honom att dra dit pepparn växer. jag vill inte ens ha honom som vän. det funkar inte.

ja så var det med det hatbrevet. och mina andetag känns faktiskt lite lättare. och jag behöver inte förvänta mig någonting alls.

vem fan är glad i februari?

februari är en jävla skit månad. jag hatar februari, tur att det är så få dagar i allafall. ta bara några exempel:

*min bästa vän vill inte ses på ett par dagar för hon mår så jävla dåligt. i söndags såg hon på mig med tårar i ögonen och sa: jag är orolig för mig själv, för jag kan inte äta. jag mår så jävla dåligt.

*en annan vän har blivit lämnad av sin pojkvän sen tre år tillbaka. och mår riktigt jävla skit.

*en annan vän har blivit lämnad av sin flickvän sen fyra år tillbaka. och mår rikigt jävla skit.

*en tredje vän, vill inte längre vara ihop med sin flickvän, men klarar inte av att lämna henne och har hyperpanik över vad han ska göra åt det.

*världens finaste emma skriver att hon inte mår bra. och det gör mig ledsen i ögat.

*en jävel, en riktig jävel har behandlat mig så jävla dåligt att jag egentligen borde gnida in hans ansikte med mitt bajs. så jag mår inte heller bra. och har blivit lämnad :/

*inte heller världens underbaraclara mår bra.

ja jag har säkert fler exempel, men kommer inte på mer nu. men det räcker för att februari ska bort. jävla pissmånad. jag röstar för att februari ska bort! är ni med mig?

16 februari 2009

så funkar det

nu ska jag berätta hur det fungerar, skrivandet i min blogg alltså. när jag mår som en rutten banan orkar jag inte skriva. vet att mina texter är sura, ledsna och ibland väldigt hemska ... så anledningen till att jag inte skriver när jag mår som sämst är för att jag inte riktigt vet om jag (eller ni) skulle orka med vad som eventuellt skulle komma ur mig. idag är det dock bättre. kanske också imorgon. och det kommer bara att bli bättre, för jag orkar inte rulla mig i en hög med skit längre. så det så.

12 februari 2009

vit flagga

jag orkar inte mer nu.

jag vill hem.

för första gången, på länge.

dunkar hjärtat för dig:

11 februari 2009

får inte ihop det?

less than lovers - more than friends
han kysser dig. intensivt med tunga och allt. håller om dig hela natten.
du känner dig trygg. på morgonen stryker han dig över ditt sömniga ansikte, säger att han älskar dig och går. du lyssnar till dörren som slås igen, somnar om. dagar går. du tänker, inte ringa. inte ringa. inte vara jobbig, bara anspråkslös och hippie. fem dagar går. du är ute ensam och förspiller tid i skyltfönster. tänker, okej jag ringer. han svarar. ni byter fraser.konstgjorda och snuskigt artiga. han säger, kan inte ses. men vi hörs.jag ringer dig. tre dagar går. tystnad. det pratas om honom. du vet, fast du inte vill veta. tänker, vafan, skickar ett sms. beskt som gammalt kaffe. tre minuter och en halv sekund senare svarar du när han ringer. du håller spelet flytande. skojar, skrattar, är glad. kompromissar om torsdag eller fredag. slinker in små pikar, som du inte vet om de fångas eller ej. han säger, jag älskar dig. du sväljer och säger hejdå.

less then friends - more than lovers

telefonen ringer. du svarar. ni hade bestämt att ses. han tvekar. säger att han kanske inte har lust. du frågar, vadå inte har lust? han mumlar, du försöker att förstå det han säger. du kortar av, säger okej, vill du inte så ses vi en annan gång. hejdå. lägger på. fem minuter går, han ringer dig igen. förklarar. något om en madrass, något om en fest. du känner hettan inombords, en fest, visste du inte det innan? du får inte ihop det. först inte lust och en madrass, sen en fest. du svarar visst ok det är skitsamma då. det spelar ingen roll. ni är arga. bägge två. för ingen
förstår vad den andre menar. han säger, vi kan ses, om du lugnar ner dig.jag är lugn, säger du, så lugnt du förmår. fortsätter att spela kort och dricker öl. nej, inte dricker, du pimplar. går på toaletten. ursäkar dig. du måste hem, för ni ska ses. du går hem, sminkar om, parfymerar om, lyssnar på "too soon" med radio dept. funderar. ska du vara arg? ska du vara normal? skaka på axlarna som om ingenting. det enda du vill ha är raka puckar, sanningen serverad på ett silverfat. eller vilket jävla fat som helst.

10 februari 2009

i väntan


Hon var tretton år. Killen som låg bredvid henne i sängen var betydligt äldre. Han klämde tvekande på hennes små tonårsknölar. Hans andedräkt smakade sofiero. Han kysste henne fumligt med en smal, ättrig tunga, samtidigt som han tryckte upp ett finger i hennes underliv. Han raspade runt med fingret inne i henne, och hon visste inte om det var skönt eller om det bara var obekvämt. Han viskade i hennes öra och hon såg på honom, nej det var inte såhär hon ville ha det. Hon skakade på huvudet. Hon var inte redo än. Han vände sig med ansiktet in mot väggen och däckade bredvid henne. Hon låg vaken och såg upp i taket, nöjd med sitt beslut. Morgonljuset strålade in genom fönstret. Hon smög upp, tog på sig sin kläder som låg slängda på golvet. Tassade ut till vardagsrummet där ölburkarna och spritflaskorna kryllade och okända människor låg slängda på den svarta skinnsoffan. Rummet luktade sömn, spya och äcklig fylla. Hon cyklade hem med ett litet leende på läpparna och morgonsolen på axlarna, tretton år och fortfarande oskuld.

6 februari 2009

02:46


har lyckats klämma i mig sju avsnitt av gossip girl, en risotto, en kikärtsgryta med vegschnitzel, en brioche, en halvliter vatten på 1 min, en guiness-öl och en vodka-lemon idag. inte konstigt att magen gör uppror.

och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig just nu. men upplägget är: inte höra av sig till någon (vilket gör en del förbannade), om någon vill mig något så får de komma till mig (vilket också leder till att jag känner mig ensam men men), att alltid ha någon halvdum tv-serie eller film att roa mig med. att innan jag ska somna sätta på avslappnings-grejen och bara lyssna tills jag somnar. det funkar faktiskt.

+ jag ska skriva klart historien. det är lite svårt bara, för den femte delen består av perioden som jag förträngt, jag minns ärligt talat inte riktigt vad som skedde.
ni vet, när allting händer alldeles för fort och hjärnan står på "slow motion"-mode.
typ så.

förstår ni mig?

(förövrigt så började australia väldigt bra, men sen gick det utför och blev alldeles för sliskigt banalt och jag kunde räkna ut slutet redan en timme innan typ. men den var fin, och hjärndödande)

5 februari 2009

australia


började att se "australia" på italienska, den är visst TRE timmar lång. men den verkar bra iaf. sen kom fiore, och nu väntar jag på att se om vi ska ut eller inte. under tiden kollade jag in bokhora och kom på att jag måste göra en lista på alla böcker som jag vill läsa när jag äntligen återvänder till fäderneslandet!

4 februari 2009

lugn och fin

jag ska börja ta mer hand om mig själv, tänkte jag. det innebär:

- att jag bytt lakan, vilket var en evighet sen.

- att jag ska komma ihåg att borsta tänder 2 ggr om dagen (som sig bör)

- att laga lunch/middag (nästan) varje dag i alla fall
(det har blivit en massa skräpmat senaste tiden)

- äta minst en frukt varje dag.

- att lyssna på avslappnings-övningar tillsammans med ljud från naturen haha.

- lära mig att kunna vara ensam utan att få panikångest.

3 februari 2009

in i väggjäveln


jag är stressad.

inte stressad som i att inte hinna med saker. utan stressad som i att ha svårt att koppla av. som i att finna sig själv i små panik attacker, som att tro sig hålla på att bli galen. därför känns det inte alls så fjantigt att jag snart kommer ligga under täcket och lyssna på en massa avslappningsövningar och naturljud.

idag har jag traskat runt i ett regnigt florens med två herrar. vi har ätit bagels på MAMA's. jag åt två, en med honung och en med philadelphia. så otroligt gott när rackarna kommer ut varma från ugnen. fantastiskt. sedan gick vi till den dyraste vintage-affären i stan, där ett par tygskor kostar 60euro bara för att de är "coola", fick nog, så vi drog till vintage-magasinet. där det är smockfullt med kläder som kostar mellan 5-15euro, så himla mycket bättre! hittade dock ingenting.

nu ska jag på middag. som jag nästan bjudit in mig själv på. men vafasen, håller huvudet högt.

2 februari 2009

i kikaren

vi är olika, alessio och jag, när han blir färdig med sin utbildning (arkitekt) och börjar dra in en massa stålars så ska han köpa en:



själv nöjer jag mig med en:


vi blir nog ett bra par ändå. tror ni inte?

1 februari 2009

din jävla hora

vetskapen skaver i mig. att du kommer hitta någon ny. förmodligen ganska så snabbt. ok det är naturligt, förståligt - whatever, kan till och med acceptera det.

problemet är vetskapen om hur mycket bättre än mig hon kommer att vara, den lilla snipan. hon kommer att ha vackrare ögon, lenare hud, vitare leende, fastare bröst, smalare kropp.

inte fan kommer hon bedra dig, göra dig illa, svika dig. inte fan kommer hon att få dig att avsky henne. hon kommer behandla dig bra, göra pannkakor till frukost och lukta i ditt fina hår.

hon kommer klä sig bättre än mig, ha coolare skor, känna till alla band du lyssnar på, vara en sån som alla på gatan vänder sig efter. jag vet det. hon kommer att älska dig mer än vad jag gör, ge dig varmare kramar, blötare kyssar. och hon kommer att knulla dig bättre än jag. hon kommer förinta minnet av mig.

det skaver. det gör det.

mvh / bitterfittan

ps. verkar ju inte som jag har någon större storm av läsare, hur som, del fem kommer. kanske snabbare om någon liten själ viskar i mitt öra att den vill höra fortsättningen...ds.