bit av en barndom
ibland fanns det bara ispinnar kvar i frysen, sadana med smaker som hallon, citron eller cola. jag foredrog glasspinnarna med billig vaniljsmak och choklad-overdrag. men ibland fanns bara ispinnarna kvar. de som var sa kalla att tungan nastan fros fast mot frosten och fick tinningarna att stelna. nar sadana dagar intraffade, nar de riktiga glassarna var slut, forsokte jag envist att dra av det kletiga,fastfrusna pappret runt glassen. det var sallan som jag lyckades helt. glassen,hallonsmak om jag hade tur i otur, skoljde jag ren i strilande vatten for att bort frosten. formodligen hade jag rosa cykelbyxor pa mig, och kanske en t-shirt med mimmi pigg. och sakerligen, eftersom vadret saklart bjod pa stralande sol (annars skulle jag aldrig brytt mig om glassen overhuvudtaget), gick jag ut pa verandan for att slicka i mig den bland hummande humlor och gronsakande vinbarsbuskar. och motte jag min linblonda lillebror retade jag alldeles sakert upp honom till tarar sjungandes en sang om honom och den feta linda byrin som jag och min storasyster komponerat ihop av ren elakhet, hans mothugg mot mitt ret skulle besta av en spark pa smalbenet eller ryck i haret. han hade inte lika bra fantasi som vi. men om hon var i narheten, min allra karaste syster, sa skulle hon skydda mig och de skulle borja slass pa grasmattan mitt framfor mig. beskyddad och nojd skulle jag betrakta spektaklet njutandes av min isglass. om hon olyckigtvis inte skulle vara i narheten, min skyddsangel, skulle jag vara tvungen att fly over staketet till grannens tradgard, slanga glassen nagonstans pa vagen och halla mig undan tills min lillebror glomt bort mig, och formodligen borjat kora med sin trampbil pa asfaltsplatten framfor garaget. men om ingen av dem skulle synas till, skulle jag fridfullt slicka i mig glassen, forhoppningsvis med hallonsmak och sedan ge mig ut pa snigeljakt. nar jag efter nagon halvtimme antingen fatt ihop tillrackligt manga eller trottnat pa att forsoka hitta deras nasten, skulle jag bura in fangsten i en liten, liten byralada, tillsammans med lite lov och nagra kvistar. och dar, utan syre skulle de do en langsam dod, och inte upptackas forran en mamma en dag skulle komma in i mitt och min systers rum och undra vad i helvete det ar som luktar ruttet lik.
1 kommentar:
oooooh, vad fint skrivet.
Skicka en kommentar