sverige låg kvar. dörrar öppnas åt andra hållet, kaffet dricks i jumbo-koppar, det grillas alltid, ingen säger smaklig måltid och det regnar ganska så ofta.

känns fortfarande som jag är på semester. är inte riktigt hemma här, vet inte riktigt hur man ska vara eller bete sig. hur är man på svenskt vis?

och det känns fortfarande alldeles för konstigt att höra din röst på telefon. att du har gjort en total u-sväng i 3000/km i timmen, och nu är helt galet kär i mig. hur ska jag tolka det? för det finns fortfarande kvar i mitt huvud, den där meningen som gått på repeat under hela förra året "io non sono innamorato, e non mi innamerò mai di te" .. har kanske svårt att lita på dig. kanske.