det finns inte så mycket att säga. biter ihop igen. sover på golvet, på dubbla madrasser, men ändå. mitt skrivbord är ett hittat strykbräde, men ändå. inboxen är tom. det är tyst. ingenting. knappnålstyst. arkiv-x i bakgrunden, men det betyder ingenting. kan inte stänga av, isolera mig, inte bry mig. kan inte. är inte sån. det är du. jag vet inte hur du gör?
9 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar