6.12

ögon som ser,
som om jag vore genomskinlig.
ögon som ser,
alldeles rakt igenom jaget.

händer, hud och läppar,
som rör.
ord som inte yttras.
en känsla av ilska,
en känsla av alldeles
för många ogråtna tårar.

en känsla av otillräcklighet.
av litenhet. det är så lätt
att tro, så mycket man inte är.
jag vill stanna bandet nu, pausa,
stänga av, inte vara. jag.
bitar fallna itu. och jag måste
plocka dem. bestämma vilka som
ska sparas, vilka som ska kastas.
måste bestämma vad som tillhör,
vad som ska sållas bort.

ögon som ser,
vill se 'mig
men jag vet inte vad 'jag'
är?

(gli occhi mi vedono, e sono completamente trasparente. o sono troppo leggera o sono troppo seria. o sono così o non sono così. non ho una cazzo di ricetta di come essere. la formazione del 'io'. nessuno capisce che sto raccogliando dei pezzi di me stessa perduti, e che sto decidendo quali salvare e quali devo buttare via.... li siamo)