burn it to the ground

det är lite spännande det där,
med små små panikattacker som
kommer ibland.

när kroppen inte kan sitta still
och hjärtat slår tio gånger för snabbt.
man vill bara dunka huvudet i väggen
och andetagen hetsats fram,
det är lite skrämmande spännande,
när man inte kan vara i sitt hem,
utan måste gå ut och gå gå gå.

när paniken når halsgropen och
man vill egentligen bara spy upp
allting man inte kunde äta, om
man nu hade ätit det.

det är lite spännande när man
inser att man inte kan ta hand om
sig själv, än mindre ett hem.
när skiten samlas i hörnen och disken
travas och travas. kylskåpet råflinar
när man öppnar det och lakanen luktar
unket gammalt.

men nu är det över för den här gången.
en riktigt dålig uppsats är inlämnad
och ett stort berg med hård sten föll
av mig. kändes som om hela jag skulle
falla ihop och gråta som ett barn,
av utmattning av trötthet, av ångest.
nu är det över för den här gången iaf.

kanske ännu en c-uppsats till våren.
seems like im made for it.