stunderna som blev till minnen.
känslor som bleks bort.
en illamående magkänsla av
obefogad saknad.
jag är farlig och han är vek.
dagar räknas och planer smids,
hjärtat vet vad hjärnan tycker.
vi står högt över staden,
det är kväll och lampor från
husen lyser som små stjärnor
nedan för.
händerna kring min midja,
din andedräkt i mitt öra.
en som blev två och två
som blev en.
du viskar, precis vad jag
vill höra.
17 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar