ofrivilligt förgiven,
ingenting utav elakhet,
bara uttalad misstänksamhet.

tystnad möter,
tankar,
möter, tystnad.

--

är inte gjord för det här.

6.12

ögon som ser,
som om jag vore genomskinlig.
ögon som ser,
alldeles rakt igenom jaget.

händer, hud och läppar,
som rör.
ord som inte yttras.
en känsla av ilska,
en känsla av alldeles
för många ogråtna tårar.

en känsla av otillräcklighet.
av litenhet. det är så lätt
att tro, så mycket man inte är.
jag vill stanna bandet nu, pausa,
stänga av, inte vara. jag.
bitar fallna itu. och jag måste
plocka dem. bestämma vilka som
ska sparas, vilka som ska kastas.
måste bestämma vad som tillhör,
vad som ska sållas bort.

ögon som ser,
vill se 'mig
men jag vet inte vad 'jag'
är?

(gli occhi mi vedono, e sono completamente trasparente. o sono troppo leggera o sono troppo seria. o sono così o non sono così. non ho una cazzo di ricetta di come essere. la formazione del 'io'. nessuno capisce che sto raccogliando dei pezzi di me stessa perduti, e che sto decidendo quali salvare e quali devo buttare via.... li siamo)

30/11 - in questo momento

tu non lo sai questo, che io, esattamente in questo momento, ti sto pensando.
tu non lo sai questo, che io, essatamente in questo momento, ti sto pensando.
tu non lo sai questo, che io, essatamente, in questo momento,

mi domando dove sei, chi stai incontrando, i palazzi che vedi, quelli che ti fermano, quelli che non noti.. tu non sai questo, che io, in questo momento, ti sto immaginando, la camica che ti hai messo stamattina, le dite che sono ferite da ieri sera, la barba che ti è crescuta, gli occhi stanchi. questo non lo sai, ma io in questo momento sono con te, perché noi siamo uno. io vedo ciò che tu vedi, sento ciò che senti, penso ciò che senti.

io sono te. tu sei me. noi siamo noi.

uno.

letar efter gamla texter.
gamla ord. vad sa jag då?

det är för jävla lätt att
luta sig mot en axel, sluta
ögonen och slappna av.

det är desto svårare, att resa
sig, se sig i spegeln och tvingas
att lära sig stå rakt, upprätt,
med hakan ut och vassa armbågar.

letar efter spår, i gamla fotografier
och blekta minnen. söker svar, på
hur den jag än gång var, var.

pezzi di me.

omkonstruerar.
rekonstruerar.
jaget jag.

oggi è passato un mese.
da quando ti sei girato,
da quando te ne sei andato
via.

scrivevo dei testi per te,
con te in mente. non capisco
ancora, che cosa stavo provando.
non capisco ancora, che cosa è
successo.

pensavo
volevo
pensavo
volevo
così tanto
che mi amassi
sul serio.

mi sono resa conto
di tante cose;
quando non c'eri
per il mio compleanno
l'anno scorso, era
perché non volevi.
quando mi guardavi
i miei capelli dicendomi
che non ti piacevano,
era perché non mi amavi.
tutte le volte in ritardo,
quella volta in italia,
nuove giorni... nemmeno
un giorno passavi con
me, era perché non volevi
e perché non mi amavi.

ti volevo trasformare in
una forma dove non ci stavi.
tutto quello che era tuo,
non era mio.

non credo che sappia cosa
vuol dire amare.
non ho pianto per te,
perché non sono triste.
mi sono accorta che le carezze
possono essere di vero amore.
mi sono accorta che, ci sono
tante persone migliore di te.
li voglio conoscere tutti.
voglio che tu ... non esista
più per me, nei sogni, nei
pensieri, nella mia vita.
aspetto un futuro in cui il
tuo nome non fa piu male,
in cui 'tu' come persona,
per me, non vuol dire niente.
che ti posso passare per strada,
guardarti, dirti 'ciao' e
girarmi.

applikationer

applikationer,
kan leda till
komplikationer.
klistrar in,
mig själv,
hos dig.
du ser,
mig.
gör mig levande
igen.
du rör mig,
på ett sätt
..........
som jag
aldrig känt
förut.
min osynlighet,
fylls upp av dig.
du fyller mina
konturer.
känner varje
ben i min
kropp.
rör mig inuti,
och utanpå.
vill trycka paus.
vill inte att nu ska
bli då. vill
stanna hos dig.
inklistrad.

tidsfördriv.

igår gick långsamt.

en bit barndom.

havsrummet. där luktade det hav, som om tångens lukt osade in genom fönstrena. vi låg där alla tre. någon på den oönskade madrass-sängen på golvet. någon med mjuka sandfötter mot väggarna. tapeten bestod av remsor av torkat papper, vågrätt och lodrätt utgjorde de väggarnas rutnät. någon började dra i en av remsorna, vi andra fortsatte att dra. hålen blev större för varje natt i havsrummet. ibland var det storm. vi låg ihopkurade under våra täcken och hörde vågornas ilska slå mot havskanten. himlen var alldeles bäcksvart. naturens överhet skrek utanför fönstrena. känslan av att vara en liten, liten människa utan makt i en existens helt lämnad åt naturens krafter.. blixtar slår mot marken. en känsla av trygghet, ett spännande kittel i magen. som en pirrig skräckfilm. ingenting, naturen lugnar sig. dagen därpå ligger spillror av nattens tumult på stranden och vittnar om naturens storhet. och den lilla människan njuter av dess skönhet.

man kan le även med ett sårat hjärta.
tafatta händer, mjölkvit hud, fiskögon.
han är vacker och jag är svag.......

i en annan verklighet.

det var inte så det skulle vara.
det var inte så det skulle gå.

utanför mig själv men någonstans
inuti. hittar jag.

en förvilad själ. en liten tanke.
ser mig i ditt vardagsrum.
utifrån. passar jag in?
hur ser det ut?

i en annan verklighet. den som
nyss var min. den jag nyss levde.
var det något annat. såg jag ut
på ett annat vis. min pusselbit
satt fast med en annan.

min tråd var inte din tråd.
vi var inte vi.

ärlighet varar längst.

jag är en falsk liten lögnerska. det ska ni veta.

för innerst inne så tänker jag att om jag blir en

bättre människa, så kommer det fungera med honom.

om jag ändrar på mig, så kommer allting bli bra.

om jag börjar gilla mig själv igen så kommer han

också att göra det.

inte sant.?

inte sant.?

inte sant.?

inte sant.?

inte sant.
intressant.
jävligt
ointressant.

18e.

man lär sig jävligt mycket av ett uppbrott.
jag vill behandla mig illa, må dåligt, supa
ner mig, knarka och slåss.

men jag gör motsatsen. jag äter, tränar, skriver,
städar, tvättar, pluggar, jobbar.
jag ska lära mig att vara med mig.
jag ska lära mig att jag är viktigast i mitt liv.

idag skulle jag se mig i spegeln och säga
"du är värdefull" till mig själv. och jag veeeet,
hur jävla löjligt det är. men det är inte så jävla
löjligt när det inte går. när man ser sig som ett
jävla misslyckande. jag ser rödvinsläppen, finnarna,
det för korta håret, den uppsvullna kroppen, de
kladdiga glasögonen... och så tittar jag i spegeln
och försöker säga åt monstret att det är värdefullt.
vilket hån!

anyway, jag ska ljuga mig till sanningen.
så är det.

it's september now. do you remember january? all the unhappiness. it's september now. do you remember november? lonely 25th birthday. all the lonliness. it's september now. do you remember two years ago? when we spoke of red threads and shared tattoos. it's september now. do you remember may? you moved in with me and started to destroy me. it's september now. do you remember may one year ago? i moved away. you couldn't stand it and moved here to me. do you remember now? you're gone and you left me. like you said one thousand time that you wouldn't. do you remember now? you let me down. do you remember now? everything you said you were not... you actually were. do you remember now? all your things lay around as a reminder of how stupid i am.

swamp

trivs i träsket. det gör jag. djupt, djupt ner. släng skit, det gör mig ingenting. jag är bra på att kravla mig upp och resa mig igen. jag är bra på att det bränner i magen och allt jag vill göra är att slå en jävla spik i huvudet. läser raderna,

du är ett svin, du är ett svin. du förtjänar mig inte, du förtjänar mig inte,du förtjänar mig inte,du förtjänar mig inte.

ändå går det in, direkt där det går ut igen.
jag förstår inte. det går inte att förstå.

så jävlajävlajävla korkad.
jag borde vara smart.
men ändå är jag bara så
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
igen o igen o igen o igen.


& du kommer undan igen o
igen o igen o igen o igen.
igen o igen o igen o igen.
igen o igen o igen o igen.
igen o igen o igen o igen.
igen o igen o igen o igen.
igen o igen o igen o igen.

jag önskar att jag hade vett
att bränna dina jävla böcker,
dina jävla kläder och allt som
du någonsin vidrört.

mi sto aspettando

sto aspettando a quando arriverò al conclusione che la mia sanità dovrebbe valutare di più.

mi nascondo dietro parole. il silenzio prende la forma dell'orologio che fa ricordare del tempo. di ogni minuto che non dedica a me. ogni minuto che scegli di non pensarmi. il silenzio. i muri bianchi. il mio prigone. l'estate più belle fuori il mondo si muove.
(sono in due, scattano le foto, ridono, pianificano) dentro, sono dentro. fuori, sono fuori. non posso lamentarmi a nessuno. ho scelto io a vivere cosi. ho scelto di dare tanto e ricevere... poco, o niente? prendi i treni, dove? A CASA! non lo fai per me, lo fai per dormire. è un albergo. qualcuno ti fa il letto, qualcuno riempa il frigo, stira, fa aspirapolvere, pulsice, paga le bolette, cambia le lensole. non sei te. non sei te col orologio che ti fa ricordare di ogni minuto da sola. sono 48 ore a settimana che spendi con me. 48.

.:.:.

han såg på mig.
skrattade.
hans ögon sa,
fyfan vad löjlig du är.
skakade.
det här är inte... det.
jag ville ha.

sämst, sämre, sämst.
hur kommer jag se tillbaka
på det här?
ett hål i mitt hjärta,
fylld med tomhets blandad
smärta.

det gör så ont när
knoppar brister.

vvv.

spontanitet.
stabilitet.
graviditet.
ovishet.
hemlighet.

oskön orubblighet.
allen ensamhet.

en grå vrå.
ett ur i bur.

ibland
blir
alltid
alltid
blir
rubbat
rytmik
blir
komik
frenetisk
eternellisk
evighetisk
kolik.