i väntan på något annat.

när jag bodde utomlands brukade jag lyssna på den här låten

idag gick jag genom staden, och tänkte, jag är inte var jag ska vara.
det här är inte min stad. jag sitter av tiden...

innamorato dell'amore

oggi mi fa un po' male che non sei qui.

slängde en pocketbok i papperskorgen. den påminde om för mycket. ditt brev får ligga framme, även om jag inte vill dig någonting, som en påminnelse om att du fanns, för mig. jag valde bort dig för du kom för nära, jag svek dig för att inte såra.

så mycket som varit, och jag funderar, när hade jag senast en lycklig period. när mådde jag helt och fullt bra. satt på bussen idag och ville gråta, mycket och länge. lämnad och lämnade. vi var ett, men du gick. vi var ett, och jag trodde på det. så jävla naivt.

vi pratade häromdagen om erfarenheter. och jag berättade ett axplock av mina. som när jag torkade bort gammalt damm och döda småflugor på hyllorna i skyltfönstret. låg på bara knän mot den knottriga golvet, de varma strålkastarna, människorna som stod oförskämt och tittade på skor medan jag svettades som en gris framför dem. alla skor jag snörade i lagret utan fönster, utan luftkonditionering. alla dessa dagar som jag arbetade i 9,5 timme för 7.50 euro per timme. alla dessa dagar som det västes till mig hur dålig jag var, att jag sagt fel saker, att jag fick gå upp och flytta runt högvis med skokartonger på lagret. hennes bistra min, munnen som drog ihop sig till ett streck och ögonen som svartnade om man sagt något fel till en kund eller pratat för länge. en blick som sa mer än tusen ord. och sedan var man instängd på lagret resten av dagen med att sopa heltäckningsmattan med en gammal kvast, putsa en dörr eller städa gården.

den gången när jag fick 5 dagars semester på sommaren, inte när jag ville. och jag drämde kartongerna i golvet. när jag ramlade och skrapade knäna i brandstegen vi fick klättra upp och ner för varje dag med kartonger i famnen, men det var bara le och säga att de inte var någon fara. kilona försvann och jag var bara ben kvar. varje månad fick jag en check, åkte tåg en timme bort för att hämta sedlar. bankmannen frågade mig, varför kommer du hit, till en liten stad långt bort från turismen och förmodligen var jag den enda utländska människa de skådat på mycket länge. det gick inte på något annat vis sa min chef. 1150 euro ihoprullade i plånboken och jag försökte se fattig ut på det lilla regional tåget tillbaka till florens. la dem i min skrivbordslåda, räknade och tänkte, hur fan ska det gå om de här försvinner.

det blev jul en gång och jag bad om ledigt. ledigt? va? vem skulle ha ledigt över jul? och framförallt, den 24 december? jag var tokig. fick fyra dagar ledigt. åkte till sverige. florens-milano-stockholm-eksjö. jag sov hela första dagen, sen var det julafton. öppnade paket som jag fick låta stanna kvar. sov nästkommande dag och åt mer julmat. åkte hem, med en känsla av att resan gjordes mer för andra än för mig själv. det blev nyår. och vi arbetade hela dagen. det var "min" tur att vara där. le och gå ner på knä, låtsas känna på att tån satt där skulle fram i skon. ljuga och le och säga "dom här har jag också, de skönaste skorna jag haft på länge." en kväll i fyllans tecken ramlade jag i marken. slog munnen. det blödde och dunkade. akuten var nära, men i fyllans slag gick vi hem istället. fick asolsprit och en huvudvärkstablett. vaknade dagen efter med gult var och uppsvällt, skrapat blodigt ansikte - tänkte, "jag går dit så får jag väl gå hem igen", icke sa nicke. jag kunde gå till apoteket på rasten om det tröt. vägde nu 53 kilo och såg inte mycket ut för världen. min chef berättade för mig om vackra platser i italien som borde besökas. jag var aldrig ledig. där stod jag och nickade och log och sa "si" när hon berättade om vart jag borde åka. jobbade 6 dagar utav 7. semestern som sagt, 5 dagar på sommaren... och tigde till mig julsemester, fyra dagar. fick sommarhosta, en hosta som kom långt nerifrån maggropen. mådde dåligt som tusan. jobbade på. tills en dag då det fan inte gick längre och de sa åt mig att gå till akuten. grön i ansiktet. gick dit, satt och väntade tillsammans med en tjock tyska som fått benet uppsvällt av ett myggbett. när det, efter tre timmars väntan, blev min tur togs temperaturen direkt, 39,5. jag fattade ingenting. blev röntgad och i journalen stod det "vaken och förstår", det var ju bra. chefen ringde varje timme och undrade när jag skulle komma tillbaka. fick en lapp, fem dagars vila. naturligtvis räknade chefen med "akutendagen" i de fem, så det blev fyra dagar. kom hem kl 17 efter alla undersökningar utan att fått varken mat eller dricka. la mig i sängen. tog tillfället i akt och åkte till andra sidan landet och låg i solen och badade i havet med dödshostan. hörde telefonen ringa och ringa och ringa från kapprummet när jag var uppe och hämtade skokartonger. kunde inte svara. såg displayen "mamma". såg smset "det har varit jordbävning i italien, mår du bra, vi får inte tag i dig". ringde på lunchen sa, hej här är det jävligt bra.


de såg på mig och sa "varför stannade du kvar". jag vet inte.

vi bråkade en del. rätt mycket faktiskt. från det att du kom. jag var inte nöjd. jag orkade inte sverige/danmark/sverige/danmark varje helg. orkade inte att du kom till mig varje helg. till mitt svarta hål där jag bodde. ville visa mitt vackra jävla land. kände inte en käft och det var vinter. bodde utanför stan och rummet var jävligt, jävligt mörkt. hade aldrig pengar. de jag hade sparade jag för att åka till dig. ibland åkte jag utan att veta om jag hade råd att åka hem. i danmark var allting bra. vi åt långa frukostar med hummus, olivtapenade och nybakt bröd från närturken, gick långa promenader, talandes om böcker vi läst, låg i parker och skrev, löste korsord på svenska.. drack en massa öl. i sverige, i malmö. var allting långt bort. vi gick överallt, det var långt och kallt. jag sålde saker på tradera för att ha råd. inte råd med möbler. inte råd med internet. jag var ny i landet igen. ny i staden. du kom inte på min födelsedag, åkte till london och levde loppan, jag höll huvudet högt och bjöd på middag. tänkte... vi firar väl sen. du kom, jag var ledsen. vi bråkade igen och du åkte till usa. gick till debaser uteställenas macdonalds. hånglade med nån. trots att jag var med dig. var var du nånstans då? jag blev en som inte var jag. drömde om bättre. mådde så jävla, jävla dåligt. tog pluggeriet på stort allvar. hade inte råd med cykel eller buss, gick varje dag. det var en bit.

en dag kom en lägenhet som ett brev på posten. ett nytt hem. vitmålat, mitt i stan. en möjlighet för oss, en möjlighet för mig att verkligen bo. du tvekade. men kom ändå, en månad efter. åkte fram och tillbaka till ditt land. i juni åkte vi ner tillsammans. du före mig, jag kom sen. en semester på nio dagar då du spenderade noll tid med mig. jag gick runt på gatorna och grät. sen började du jobba i köpenhamn, från tidig morgon till sen kväll. visste aldrig när du skulle komma. om du skulle kunna följa med någonstans, på en fest, på en middag. det kunde du aldrig. du kom sent. la dig och höll om mig på natten för att sen vakna och gå. hörde inte av dig. hörde av dig, fast du blev sen. alla gånger när jag tänkte att du skulle vara med. en hel sommar med dig, fast utan. sommar som blev till höst. så gick det inte mer. vi blev äckliga med varann, skrek och slogs och spottades. och svor. jag kastade ut dig när du kom hem stinkande full klockan åtta på morgonen efter en "afterwork". det gick två veckor... sen hittade vi tillbaka. lurade oss själva att det skulle gå bra. tills du ljög för mig och kom försent. jag satt ensam, väntade. du hade lovat. du hade frågat om att få gå i tid. men du struntade i det. betydelsen. du förstod inte. vi bråkade. du gick. det gick till slutet av januari tills vi sågs igen. därimellan träffade jag en idiot som var en idiot på riktigt. lurad. naiv som ett barn. trodde på när idioten sa "jag är nog kär i dig". trodde inte på idioten när han sa "vi ska nog inte ses mer", förnedrades... sen kom c-uppsatsen. sen kom de dubbla kurserna. som kom livet ifatt. och jag hann inte tänka mer. kroppen fick ryggskott och jag kunde inte se upp med blicken från gatan... vad dum man kan känna sig. så lurad man kan känna sig. idioten skiter jag i. idioter passerar förbi. men du, vi skulle åka iväg. det fanns en tanke om att vi är ödet tillsammans du och jag. fast jag är nu ensam kvar.

you taught me romanticism
i taught you pragmatisim
now i dont know who i am
anymore.

vakna upp.
till en dag,
tom.

räkna dagar.
låtsas.
hej, det är
bra med mig.

inte hitta
söka
men inte
finna.

söka
blick.

lyssna
tro

godtrogen
jävel
står inte
upp
på mina
ben
står inte
upp
för mig
jävla jävlar

du förtjänar
bättre, till
och med mycket
bättre, sa han.

jag gick.
orden drev mig.

jag vet inte.

har helt enkelt

INGEN jävla lust.

med någonting.

pour que tu m'aimes encore

e io uguale.

ångest ångest är mitt levebröd.
hade det fungerat i praktiken
hade jag varit rik.

idag fick jag igång min mobil.
det är nästan jobbigare än att
inte kunna bli nådd eller nå.
att allting står på noll.

skulle plugga. gå igenom den
där högen med papper att läsa.
fila på uppsatsen. la mig i sängen
somnade. vaknade varm och svettig.
låg kvar i sängen. tittade på en
massa avsnitt av skräptv. kl är
ett, kanske ett glas rött och
artikelläsning.

true words.

"Thank you, please but your flattery is truly not becoming me. Your eyes are poor. You are blind. You see, no beauty could have come from me. I am a waste of breath, of space, of time."

I knew a woman, she was dignified and true. Her love for her man was one of her many virtues.

Until one day, she found out that he had lied and she decided the rest of her life,from that point on would be a lie. But she was grateful for everything that had happened. And she was anxious for all that would come next. But then she wept. What did you expect?

du dog
i oktober.

såg din ryggtavla.
gå. ifrån mig.
jag skrattade.

vi var så fula ihop.
att du gick.
jag stod kvar.
handfallen,
en sten föll.

du dog för mig.
där och då.
du är ingen, mer.

ingen kan man
inte tänka på.
ingen kan göra
mig illa.
ingen kan höra
av sig.

om ingen hör
av sig, ekar det
tomt.

om ingen kryper
fram i tankarna,
ekar det tomt.

om ingen inte
finns mer. så
finns ingenting.

du gjorde mig
ful. jag gjorde
dig fin. allt som
var fint, revs,
slets, dog.

ett slott, så var
kanske tanken
då. februari.
frågade, du är
du säker på..
att du kan det här
att du klarar mig?

du log, tryckte
min hand och sa.
ingenting hellre.
vita väggar.
tomma rum.
fylldes. med skit.

väggarna har sett.
har hört. har förstått.
sett mig ensam.
på knä.
i gråt.
full.
i fan.

ilskan. klockan.
ilskan. klockan.
frustration som
kan spränga
bort en hel jävla
evighet.

förlåt som yttras.
som per automatik.
förlåt förlåt, aldrig
igen. ekar det.
han sjunger att
ringen aldrig förändras,
att linjen ger framsteg.
jag ser mig utifrån,
inifrån, framifrån..
du gör mig ful.

jag skrev det då,
skriver det nu.
jag är dum.
jag var dum.
lyssnade inte.
ständigt slagsmål
mellan förnuft och
känsla.

mi arrendo

la vita è

più grande

di me.

non vincerò

mai.

25/1

kan man inte bara få ge upp ibland,
bli en liten fågelunge,
omfjädrad av varma fjädrar i,
matad med färsk fångad mask direkt
i munnen.





kan man inte bara få ge upp ibland,
lägga sig lugnt under täcket,
lätta på bekymmer, lyfta undan
högar av hoppade måsten.

kan man inte bara få vara ibland,
i solen, på en strand, under
ett parasol
höra vågorna som skvalpar mot strand
kanten, vinterblek hud som blir
klädfullt gyllenbrun....

24-25/1

den bästa på länge,

en kram

en rökpust

i ansiktet.

en kittling

i mitt inre

oj vad bra

alldeles för bra

osant bra.

en hägring

av skit

oj oj

kan inte ens

se dig i ögonen

lever för

konstruktioner

excella muntliga

konventioner

inget mer

inget mindre

fiskögon

var inte för mig.

HEJ.

keso.

omtanke.

i ett fint format.

ett upplyft.

fyfan vad jag saknar det.

nähe man ska inte vara i förhållande,

man ska lära sig att vara själv.

fyfan vad trist det är.

att äta keso framför datorn,

disken högar sig oavsett om man

äter eller inte känns det som.

tid

jag skulle vilja ha tid. det är nog min allra högsta önskan just nu. tid och lite jävla energi: att torka dammet på fönsterbläcken, att läsa ur palomar av calvino som du gav mig för två årsedan, lägga fötterna i blöt och fila bort förhårdnader, skriva brev, dikter, historier, möblera om, vika ihop alla kläder, gå kvällskurser i språk, sätta upp tavlorna på väggarna, putsa skor, vattna blommorna och rensa bort vissna löv, sy på borttappade knappar på gamla plagg, träna, diska, lägga bönor i blöt och koka dem, stryka, baka småkakor, virka, göra klart...

tid tid, all den här tid, som inte finns. energi, energi, all den här energin som inte finns.

i jämställdhetens namn

en kille petar en tjej i rumpan med en pinne, två gånger. det skrattas. det är roligt.
"det var ju bara på skoj". hon tittar bort när jag frågar henne om hon tyckte det var roligt, om hon tyckte det var okej. sen skakar hon på huvudet. jag skakar inombords. fy fan.

--

en grupp tjejer med stjärna på, måste slåss för att få saker gjorda. måste slåss mot det egna "könet", mot de som vill samma sak. för definitionen feminism har tydligen förändrats. är vi för gamla? ser man på oss som vi ser på sjuttiotalistmens feminism? varför ska det bråkas för? om vi hjälps åt blir det mycket lättare och roligare. feminism är ingen tävling i vem som är mest korrekt, har längst hår under armarna eller kan slänga sig med längsta bokstavskombinationen om sig själv eller sin rörelse: lchbtqft.

samma mål - samma kraft för fan.

S T R E S S , roten till allt det onda.

Vad man än har för sjuka i det här samhället så är det stressrelaterat. Det är som om alla andra sidor ur medicinarböckerna rivits ut och ersatts med STRESS-kapitel. Ryggen, magen, bristsjukdomar, allt handlar om STRESS.

Kanske bara borde ge upp och flytta till Hawaii och dricka Pina Colada hela dagarna?

stunderna som blev till minnen.

känslor som bleks bort.

en illamående magkänsla av

obefogad saknad.

jag är farlig och han är vek.

dagar räknas och planer smids,

hjärtat vet vad hjärnan tycker.

vi står högt över staden,

det är kväll och lampor från

husen lyser som små stjärnor

nedan för.

händerna kring min midja,

din andedräkt i mitt öra.

en som blev två och två

som blev en.

du viskar, precis vad jag

vill höra.

noja in
noja ut

logging out.

för vad gör det,
om hundra år.

jag ska bli
lärare,
förändra
världen

typ

that's it.

forgive & forget

what does it matter in years,
if it wasn't really there from
the beginning?

what does it matter in years,
when we weren't really meant
to be from the beginning?

i dont know
i dont care

io sono buona,
sei buono?

io sono brava,
sei bravo?

--

ti sogno,
ti immagino,
la tua forma,
le tue labbre,
la tua bocca
la conosco
come fosse la mia,

lo so come mi bacierai,
lo so come mi prenderai,

ti conosco,
ti conoscerò
per tanto tempo.

non mi hai lasciato.
perché so che sono
con te.

so che mi hai nel
cuore.