och jag går över blodstänkta berg...

kommer hem med en kropp som inte är av denna värld. ben som värker, axlar som dunkar av smärta, en rygg som snart går av, och kisande ögon. har tagit avsked av dig, för en vecka. och det kommer nog att kännas som ett år. vi behöver sätta oss på vår bänk, där vi brukar sitta och prata om livets alla problem, om framtiden, om alla våra förväntingar och farhågor. utan dig, här.. vad vore jag då? jag vet varken fram eller bak, har svårt att skilja på höger och vänster. är i en avgrund, men kan inte ta mig ur. imorgon är åttonde dagen på rak som jag arbetar, och jag vet det, får skylla mig själv. som inte är i sverige, som inte pluggar, som inte arbetar någon annastans. jag är här, fast. kan inte ta mig framåt. hjälp.