20 januari 2009

oroa er inte...

Allt, allt jag ägde
var ditt mer än mitt.
Allt jag vackrast ville
var ditt, ditt, ditt.

Högt med dig jag talade
vad ingen i världen vet.
På ändlösa vägar
var du min ensamhet.

Låg jag vaken om natten
och tänkte ingenting,
andades, kände jag dig, dig.
Du var runtomkring.

Livlöst är livet,
där inte du är kvar.
Världen är ett väldigt skal,
som ingen kärna har.

här är en dikt av karin boye. men oroa er inte, jag håller på att skriva en historia. en lång sådan. den kommer, snart, snart.

1 kommentar:

Anonym sa...

hm, den bit från ämnet, men läs vem som skivit det här!
http://www.gt.se/nyheter/2.1255/1.1427450/debatt-radda-avenyn-fran-marknadshyrorna

nu blev du glad, va!