for everyone you love
you loose another.
for all that's lost,
many are found.
for all that's found
many are lost.
24 augusti 2011
4 juli 2011
mi dai la ricetta
per diventare un sasso freddo
per toglierti dalla mia mente
mi dai la ricetta
per spegnere tutti i sentimenti,
mi dai la ricetta per andare avanti
senza guardare indietro
mi insegni come fare a togliere una
persona che hai amato dal tuo radar,
mi insegni come non avere la voglia
di sapere come sta, che fa, se vive
se no. di non aver voglia di abbracciarla
come un uccellino perso.
mi fa capire come si spengono le lacrime,
mi aiuti a strappare via il dolore che mi
tiene sveglia la notte.
piu che altro mi faresti il piacere di non
giocare fantasma nei miei sogni?
senza sentimenti non si sente niente e senza
sentire non si vive, e senza vivere si passa
in questo mondo trasparente.
mi dai la ricetta per diventare come te, sasso freddo.
Upplagd av c a r i n kl. 00:12 0 kommentarer
27 juni 2011
once, i wrote a poem. about read threads and people that i used to know. i was angry and sincerely not exactly sober. we used to believe in something strong between us, like bond, like threads, like understanding exactly your thoughts, your actions, your movements... we used to talk until the morning sun on a bench in the middle of the city. we used to lie down inside buildings, watch ceilings and talk. we used to drive places, watch views with arms around each other, laugh... they say that the strongest development comes from going backwards and moving forward. they say that the weakest one, comes from denial, putting lids, pretending... sometimes i am stubbornly sure of my everlasting fucking love for you. how can it go away? how can i deny it? how can we? you are not dead, just away. just not for me, now. how can we not say, ok this was not the way for our souls to live togheter... let's try something else. NO demolition time. We're not suppose to be. You are a NIGHTMARE!!! sometimes i think that you think of my life as a sucking shit, it's really not. i live. quietly. swedish ways...
Upplagd av c a r i n kl. 01:00 0 kommentarer
det finns rödvin, idag igen. läste i tidningen att ibland måste man gå bakåt för att utvecklas. läste i tidningen att alla gör misstag. läste i tidningen att det starkaste av förhållande kommer från genomgångna motgångar.
Upplagd av c a r i n kl. 00:44 0 kommentarer
19 juni 2011
cadere
alzare
andare
venire
urlare
ferire
piangere
sciugare
cercare
niente
nuovo
sotto
il sole.
Upplagd av c a r i n kl. 17:50 0 kommentarer
16 juni 2011
fan vad arg jag är egentligen. på att inte få slösa min egna energi. nä den läggs på idioter. ni upptar för mycket hjärnkapacitet. ska jobba på det nu. inte tänka på dig och dig och dig. flytta ut och flytta in i idiotfri-zon.
försöker prata med er. en pratar för högt och har sig själv som center. en annan låtsas om att inte ha tid, varenda gång...fast det jag mest vill säga är att jag fortfarande bryr mig som fan om dig om du behöver någonting, men ingen jävel säger sådant tillbaks. en tredje klarar inte av mig, jag är en mardröm sa han, som han inte vill träffa. och en fjärde kunde lyft på arslet, tagit ett steg, visat en vilja, istället för att svälja och bara gå..
Upplagd av c a r i n kl. 23:28 0 kommentarer
14 juni 2011
1 juni 2011
28 maj 2011
följa svälja, svälja följa
ett år kvar
sen ska jag göra allt det där
som ingen tycker att jag ska göra.
un'anno, e poi farò tutto quello
che mi dicono di non fare.
marito, macchina, mangiare la carne,
fare i bambini, avere una villa ...
spero di brutto che la vita contiene
di più.
Upplagd av c a r i n kl. 09:42 0 kommentarer
21 maj 2011
amarro amore
amore amarro
il colore tuo
è il colore mio
la tua mano
nella mia
uniti
quando si
è girato il
vento
mi chiedo.
tagliare
via
il male
non funziona
bisogna buttarsi
dentro la merda
tagliare i veni
uccidere lo stomacho
colpire il cuore
far morire i sentimenti
la regina del ghiaccio,
vi saluto.
Upplagd av c a r i n kl. 13:05 0 kommentarer
20 maj 2011
non lo sai questo,
che io in questo momento ti sto pensando
non lo sai questo,
che io non ti lascierò mai.
non lo sai questo,
ma più giorni che passano,
più convinta sarò,
non troverò mai nessuno
come te.
non lo sai questo,
ti amo
ti aspetto
ti voglio
mi manchi.
Upplagd av c a r i n kl. 18:11 0 kommentarer
17 maj 2011
sometimes i dream about you. sometimes i miss you like a hole straight into infinity. more times, i watch old photographs, hold onto to uncried tears and unwritten lines. many times, i think, do you ask of me. do you think of me. am i a white ghost in your dark dreams.
life is painfully plain. a pause in the wait, for badly made decisions. without you, i am not. it's moving time. and i'll leave you behind.
Upplagd av c a r i n kl. 21:26 0 kommentarer
10 maj 2011
jag vill också fylla år i maj. ha vita tänder och snygga klänningar. jag vill inte vara mesig, med för tjockt hår och fula glasögon. jag vill också våga stå upp för mig själv. jag vill också vara planerad, lyckad och ha matlåda med mig varje dag. jag vill också kunna skriva och koncentrera mig. jag vill inte lägga mig under täcket varje gång det bränns till. paralyserad till handlingsförlamning... solen lyser utanför men jag kan bara vara inuti,långt bort från vaken, långt bort från verkligheten, ketchupfläckar, försök att vara "normal" och passa in i laxarnas ström fungerar aldrig ... tränar, äter frukt, har reflex, cykel, äter vitaminer, lchf la la la... borta är också hemma och hemma är också borta. en fasad av solid jävla uppstyrdhet, en inre sanning av krigskaos.
Upplagd av c a r i n kl. 16:21 0 kommentarer
9 maj 2011
livspanik i praktik.
gillar att se avtryck från förr.
bokstäver som varade då, som talar historia.
då går det se framåt, då går det se bakåt.
ibland blir jag bara arg, och trött. arg
och jävligt trött. fortfarande krävs energi.
att jag stänger av, slutar tänka. så jävla
ont gör det.
Upplagd av c a r i n kl. 16:54 0 kommentarer
29 april 2011
che bella la vita è
quando te stai ancora
rovinando la mia vita.
i fantasmi
come si uccidono?
Upplagd av c a r i n kl. 15:15 0 kommentarer
28 april 2011
otto giorni passano. sono come un'anno. otto giorni passano. sono come un giorno. veloce, lentamente, è uguale.
Upplagd av c a r i n kl. 17:44 0 kommentarer
non esiste più una lingua mia. le strade vanno dove le strade vanno. il fiume va dove il fiume va, e seguo. anche sè gli occhi nello specchio parlano in un'altro modo. anche sé i piedi vogliono prendere un'altra strada, anche sè lo stomaccho mi fa sentire quello che non voglio sentire mai più ... il fiume va dove il fiume va, e seguo. non c'è altro.
Upplagd av c a r i n kl. 17:41 0 kommentarer
20 april 2011
la primavera porta delle cose.
forse è come dice lei...
siamo simili
ci assomilgiamo
forse è come dice lei...
siamo un destino
una forma
che può aspettare,
forse è come dico io,
sei completamente un idiota
e non esisti più
devo farti non esistere più.
Upplagd av c a r i n kl. 17:37 0 kommentarer
8 april 2011
tar livet på alldeles för stort allvar. det tynger på mina axlar. dags att stänga av.
Upplagd av c a r i n kl. 07:25 0 kommentarer
6 april 2011
manual
det borde följa med instruktioner för hur man hanterar mig.
Upplagd av c a r i n kl. 15:24 0 kommentarer
2 april 2011
inbillar jag mig.
inbillade jag mig?
inbillade vi oss?
inbillade vi oss.
punkter, frågetecknen,
komman, kolon.
en närheten som raderar
distansen.
kan ingenting göra,
för jag är på paus.
du är den enda som
kan trycka på play.
kanske är det så,
att man måste konfrontera
där man är,
kanske är det så,
att man måste acceptera,
där man är.
kanske är det så,
att det är fegt att
ge upp.
att bara gå, vidare,
inte vara nöjd, inte nöja
sig, utan att försöka.
vad vet jag. jag saknar
dig. din närhet. din klokhet.
sova med dig. vara med dig.
älska (med) dig.
Upplagd av c a r i n kl. 18:53 0 kommentarer
sparrare stronzate
non ho cinque anni
ne ho di più
questa fucking città di merda
mi butta giù haha.
caaaaazzate.
caaaaazzate.
complicate.
sono complicate.
che palle.
sono in pausa
aspetto play.
in tanto,
doccia/palestra/
doccia/palestra/
doccia/palestra/
.
Upplagd av c a r i n kl. 13:00 0 kommentarer
om jag berättade vad som försigår i mitt huvud, skulle ni tro att jag var galen. om ja berättade vad jag faktiskt väntar på, skulle ni tro att jag var galen. är i en paus, i väntan på dig. för jag behöver/vill/kan inte med någon annan. snart har det gått tre månader sen du kysste mig på halsen och höll om mig. sen vi lovade varandra att fan inte bry oss om det som är runt omkring. och jag tror fortfarande på att du är för mig, vi för varandra och att ingenting annat betyder någonting.
ser mig själv i en dimma från gårnatten uttalandes jag är fortfarande kär i honom. oktober 2010.
tung, tyngre, tyngst.
längtan.
Upplagd av c a r i n kl. 12:48 0 kommentarer
27 mars 2011
i väntan på något annat.
när jag bodde utomlands brukade jag lyssna på den här låten
idag gick jag genom staden, och tänkte, jag är inte var jag ska vara.
det här är inte min stad. jag sitter av tiden...
Upplagd av c a r i n kl. 19:04 1 kommentarer
innamorato dell'amore
oggi mi fa un po' male che non sei qui.
Upplagd av c a r i n kl. 16:21 0 kommentarer
17 mars 2011
slängde en pocketbok i papperskorgen. den påminde om för mycket. ditt brev får ligga framme, även om jag inte vill dig någonting, som en påminnelse om att du fanns, för mig. jag valde bort dig för du kom för nära, jag svek dig för att inte såra.
så mycket som varit, och jag funderar, när hade jag senast en lycklig period. när mådde jag helt och fullt bra. satt på bussen idag och ville gråta, mycket och länge. lämnad och lämnade. vi var ett, men du gick. vi var ett, och jag trodde på det. så jävla naivt.
vi pratade häromdagen om erfarenheter. och jag berättade ett axplock av mina. som när jag torkade bort gammalt damm och döda småflugor på hyllorna i skyltfönstret. låg på bara knän mot den knottriga golvet, de varma strålkastarna, människorna som stod oförskämt och tittade på skor medan jag svettades som en gris framför dem. alla skor jag snörade i lagret utan fönster, utan luftkonditionering. alla dessa dagar som jag arbetade i 9,5 timme för 7.50 euro per timme. alla dessa dagar som det västes till mig hur dålig jag var, att jag sagt fel saker, att jag fick gå upp och flytta runt högvis med skokartonger på lagret. hennes bistra min, munnen som drog ihop sig till ett streck och ögonen som svartnade om man sagt något fel till en kund eller pratat för länge. en blick som sa mer än tusen ord. och sedan var man instängd på lagret resten av dagen med att sopa heltäckningsmattan med en gammal kvast, putsa en dörr eller städa gården.
den gången när jag fick 5 dagars semester på sommaren, inte när jag ville. och jag drämde kartongerna i golvet. när jag ramlade och skrapade knäna i brandstegen vi fick klättra upp och ner för varje dag med kartonger i famnen, men det var bara le och säga att de inte var någon fara. kilona försvann och jag var bara ben kvar. varje månad fick jag en check, åkte tåg en timme bort för att hämta sedlar. bankmannen frågade mig, varför kommer du hit, till en liten stad långt bort från turismen och förmodligen var jag den enda utländska människa de skådat på mycket länge. det gick inte på något annat vis sa min chef. 1150 euro ihoprullade i plånboken och jag försökte se fattig ut på det lilla regional tåget tillbaka till florens. la dem i min skrivbordslåda, räknade och tänkte, hur fan ska det gå om de här försvinner.
det blev jul en gång och jag bad om ledigt. ledigt? va? vem skulle ha ledigt över jul? och framförallt, den 24 december? jag var tokig. fick fyra dagar ledigt. åkte till sverige. florens-milano-stockholm-eksjö. jag sov hela första dagen, sen var det julafton. öppnade paket som jag fick låta stanna kvar. sov nästkommande dag och åt mer julmat. åkte hem, med en känsla av att resan gjordes mer för andra än för mig själv. det blev nyår. och vi arbetade hela dagen. det var "min" tur att vara där. le och gå ner på knä, låtsas känna på att tån satt där skulle fram i skon. ljuga och le och säga "dom här har jag också, de skönaste skorna jag haft på länge." en kväll i fyllans tecken ramlade jag i marken. slog munnen. det blödde och dunkade. akuten var nära, men i fyllans slag gick vi hem istället. fick asolsprit och en huvudvärkstablett. vaknade dagen efter med gult var och uppsvällt, skrapat blodigt ansikte - tänkte, "jag går dit så får jag väl gå hem igen", icke sa nicke. jag kunde gå till apoteket på rasten om det tröt. vägde nu 53 kilo och såg inte mycket ut för världen. min chef berättade för mig om vackra platser i italien som borde besökas. jag var aldrig ledig. där stod jag och nickade och log och sa "si" när hon berättade om vart jag borde åka. jobbade 6 dagar utav 7. semestern som sagt, 5 dagar på sommaren... och tigde till mig julsemester, fyra dagar. fick sommarhosta, en hosta som kom långt nerifrån maggropen. mådde dåligt som tusan. jobbade på. tills en dag då det fan inte gick längre och de sa åt mig att gå till akuten. grön i ansiktet. gick dit, satt och väntade tillsammans med en tjock tyska som fått benet uppsvällt av ett myggbett. när det, efter tre timmars väntan, blev min tur togs temperaturen direkt, 39,5. jag fattade ingenting. blev röntgad och i journalen stod det "vaken och förstår", det var ju bra. chefen ringde varje timme och undrade när jag skulle komma tillbaka. fick en lapp, fem dagars vila. naturligtvis räknade chefen med "akutendagen" i de fem, så det blev fyra dagar. kom hem kl 17 efter alla undersökningar utan att fått varken mat eller dricka. la mig i sängen. tog tillfället i akt och åkte till andra sidan landet och låg i solen och badade i havet med dödshostan. hörde telefonen ringa och ringa och ringa från kapprummet när jag var uppe och hämtade skokartonger. kunde inte svara. såg displayen "mamma". såg smset "det har varit jordbävning i italien, mår du bra, vi får inte tag i dig". ringde på lunchen sa, hej här är det jävligt bra.
de såg på mig och sa "varför stannade du kvar". jag vet inte.
vi bråkade en del. rätt mycket faktiskt. från det att du kom. jag var inte nöjd. jag orkade inte sverige/danmark/sverige/danmark varje helg. orkade inte att du kom till mig varje helg. till mitt svarta hål där jag bodde. ville visa mitt vackra jävla land. kände inte en käft och det var vinter. bodde utanför stan och rummet var jävligt, jävligt mörkt. hade aldrig pengar. de jag hade sparade jag för att åka till dig. ibland åkte jag utan att veta om jag hade råd att åka hem. i danmark var allting bra. vi åt långa frukostar med hummus, olivtapenade och nybakt bröd från närturken, gick långa promenader, talandes om böcker vi läst, låg i parker och skrev, löste korsord på svenska.. drack en massa öl. i sverige, i malmö. var allting långt bort. vi gick överallt, det var långt och kallt. jag sålde saker på tradera för att ha råd. inte råd med möbler. inte råd med internet. jag var ny i landet igen. ny i staden. du kom inte på min födelsedag, åkte till london och levde loppan, jag höll huvudet högt och bjöd på middag. tänkte... vi firar väl sen. du kom, jag var ledsen. vi bråkade igen och du åkte till usa. gick till debaser uteställenas macdonalds. hånglade med nån. trots att jag var med dig. var var du nånstans då? jag blev en som inte var jag. drömde om bättre. mådde så jävla, jävla dåligt. tog pluggeriet på stort allvar. hade inte råd med cykel eller buss, gick varje dag. det var en bit.
en dag kom en lägenhet som ett brev på posten. ett nytt hem. vitmålat, mitt i stan. en möjlighet för oss, en möjlighet för mig att verkligen bo. du tvekade. men kom ändå, en månad efter. åkte fram och tillbaka till ditt land. i juni åkte vi ner tillsammans. du före mig, jag kom sen. en semester på nio dagar då du spenderade noll tid med mig. jag gick runt på gatorna och grät. sen började du jobba i köpenhamn, från tidig morgon till sen kväll. visste aldrig när du skulle komma. om du skulle kunna följa med någonstans, på en fest, på en middag. det kunde du aldrig. du kom sent. la dig och höll om mig på natten för att sen vakna och gå. hörde inte av dig. hörde av dig, fast du blev sen. alla gånger när jag tänkte att du skulle vara med. en hel sommar med dig, fast utan. sommar som blev till höst. så gick det inte mer. vi blev äckliga med varann, skrek och slogs och spottades. och svor. jag kastade ut dig när du kom hem stinkande full klockan åtta på morgonen efter en "afterwork". det gick två veckor... sen hittade vi tillbaka. lurade oss själva att det skulle gå bra. tills du ljög för mig och kom försent. jag satt ensam, väntade. du hade lovat. du hade frågat om att få gå i tid. men du struntade i det. betydelsen. du förstod inte. vi bråkade. du gick. det gick till slutet av januari tills vi sågs igen. därimellan träffade jag en idiot som var en idiot på riktigt. lurad. naiv som ett barn. trodde på när idioten sa "jag är nog kär i dig". trodde inte på idioten när han sa "vi ska nog inte ses mer", förnedrades... sen kom c-uppsatsen. sen kom de dubbla kurserna. som kom livet ifatt. och jag hann inte tänka mer. kroppen fick ryggskott och jag kunde inte se upp med blicken från gatan... vad dum man kan känna sig. så lurad man kan känna sig. idioten skiter jag i. idioter passerar förbi. men du, vi skulle åka iväg. det fanns en tanke om att vi är ödet tillsammans du och jag. fast jag är nu ensam kvar.
Upplagd av c a r i n kl. 19:37 0 kommentarer
13 mars 2011
you taught me romanticism
i taught you pragmatisim
now i dont know who i am
anymore.
Upplagd av c a r i n kl. 14:30 0 kommentarer
12 mars 2011
vakna upp.
till en dag,
tom.
räkna dagar.
låtsas.
hej, det är
bra med mig.
inte hitta
söka
men inte
finna.
söka
blick.
lyssna
tro
godtrogen
jävel
står inte
upp
på mina
ben
står inte
upp
för mig
jävla jävlar
du förtjänar
bättre, till
och med mycket
bättre, sa han.
jag gick.
orden drev mig.
Upplagd av c a r i n kl. 11:30 0 kommentarer
12 februari 2011
jag vet inte.
har helt enkelt
INGEN jävla lust.
med någonting.
Upplagd av c a r i n kl. 20:17 0 kommentarer
5 februari 2011
ångest ångest är mitt levebröd.
hade det fungerat i praktiken
hade jag varit rik.
idag fick jag igång min mobil.
det är nästan jobbigare än att
inte kunna bli nådd eller nå.
att allting står på noll.
skulle plugga. gå igenom den
där högen med papper att läsa.
fila på uppsatsen. la mig i sängen
somnade. vaknade varm och svettig.
låg kvar i sängen. tittade på en
massa avsnitt av skräptv. kl är
ett, kanske ett glas rött och
artikelläsning.
Upplagd av c a r i n kl. 01:00 0 kommentarer
1 februari 2011
true words.
"Thank you, please but your flattery is truly not becoming me. Your eyes are poor. You are blind. You see, no beauty could have come from me. I am a waste of breath, of space, of time."
I knew a woman, she was dignified and true. Her love for her man was one of her many virtues.
Until one day, she found out that he had lied and she decided the rest of her life,from that point on would be a lie. But she was grateful for everything that had happened. And she was anxious for all that would come next. But then she wept. What did you expect?
Upplagd av c a r i n kl. 19:17 0 kommentarer
26 januari 2011
du dog
i oktober.
såg din ryggtavla.
gå. ifrån mig.
jag skrattade.
vi var så fula ihop.
att du gick.
jag stod kvar.
handfallen,
en sten föll.
du dog för mig.
där och då.
du är ingen, mer.
ingen kan man
inte tänka på.
ingen kan göra
mig illa.
ingen kan höra
av sig.
om ingen hör
av sig, ekar det
tomt.
om ingen kryper
fram i tankarna,
ekar det tomt.
om ingen inte
finns mer. så
finns ingenting.
du gjorde mig
ful. jag gjorde
dig fin. allt som
var fint, revs,
slets, dog.
ett slott, så var
kanske tanken
då. februari.
frågade, du är
du säker på..
att du kan det här
att du klarar mig?
du log, tryckte
min hand och sa.
ingenting hellre.
vita väggar.
tomma rum.
fylldes. med skit.
väggarna har sett.
har hört. har förstått.
sett mig ensam.
på knä.
i gråt.
full.
i fan.
ilskan. klockan.
ilskan. klockan.
frustration som
kan spränga
bort en hel jävla
evighet.
förlåt som yttras.
som per automatik.
förlåt förlåt, aldrig
igen. ekar det.
han sjunger att
ringen aldrig förändras,
att linjen ger framsteg.
jag ser mig utifrån,
inifrån, framifrån..
du gör mig ful.
jag skrev det då,
skriver det nu.
jag är dum.
jag var dum.
lyssnade inte.
ständigt slagsmål
mellan förnuft och
känsla.
Upplagd av c a r i n kl. 10:14 0 kommentarer
25 januari 2011
25/1
kan man inte bara få ge upp ibland,
bli en liten fågelunge,
omfjädrad av varma fjädrar i,
matad med färsk fångad mask direkt
i munnen.
kan man inte bara få ge upp ibland,
lägga sig lugnt under täcket,
lätta på bekymmer, lyfta undan
högar av hoppade måsten.
kan man inte bara få vara ibland,
i solen, på en strand, under
ett parasol
höra vågorna som skvalpar mot strand
kanten, vinterblek hud som blir
klädfullt gyllenbrun....
Upplagd av c a r i n kl. 13:45 0 kommentarer
24-25/1
den bästa på länge,
en kram
en rökpust
i ansiktet.
en kittling
i mitt inre
oj vad bra
alldeles för bra
osant bra.
en hägring
av skit
oj oj
kan inte ens
se dig i ögonen
lever för
konstruktioner
excella muntliga
konventioner
inget mer
inget mindre
fiskögon
var inte för mig.
HEJ.
Upplagd av c a r i n kl. 00:26 0 kommentarer
23 januari 2011
keso.
omtanke.
i ett fint format.
ett upplyft.
fyfan vad jag saknar det.
nähe man ska inte vara i förhållande,
man ska lära sig att vara själv.
fyfan vad trist det är.
att äta keso framför datorn,
disken högar sig oavsett om man
äter eller inte känns det som.
Upplagd av c a r i n kl. 17:59 0 kommentarer
tid
jag skulle vilja ha tid. det är nog min allra högsta önskan just nu. tid och lite jävla energi: att torka dammet på fönsterbläcken, att läsa ur palomar av calvino som du gav mig för två årsedan, lägga fötterna i blöt och fila bort förhårdnader, skriva brev, dikter, historier, möblera om, vika ihop alla kläder, gå kvällskurser i språk, sätta upp tavlorna på väggarna, putsa skor, vattna blommorna och rensa bort vissna löv, sy på borttappade knappar på gamla plagg, träna, diska, lägga bönor i blöt och koka dem, stryka, baka småkakor, virka, göra klart...
tid tid, all den här tid, som inte finns. energi, energi, all den här energin som inte finns.
Upplagd av c a r i n kl. 12:30 0 kommentarer
22 januari 2011
i jämställdhetens namn
en kille petar en tjej i rumpan med en pinne, två gånger. det skrattas. det är roligt.
"det var ju bara på skoj". hon tittar bort när jag frågar henne om hon tyckte det var roligt, om hon tyckte det var okej. sen skakar hon på huvudet. jag skakar inombords. fy fan.
--
en grupp tjejer med stjärna på, måste slåss för att få saker gjorda. måste slåss mot det egna "könet", mot de som vill samma sak. för definitionen feminism har tydligen förändrats. är vi för gamla? ser man på oss som vi ser på sjuttiotalistmens feminism? varför ska det bråkas för? om vi hjälps åt blir det mycket lättare och roligare. feminism är ingen tävling i vem som är mest korrekt, har längst hår under armarna eller kan slänga sig med längsta bokstavskombinationen om sig själv eller sin rörelse: lchbtqft.
samma mål - samma kraft för fan.
Upplagd av c a r i n kl. 17:27 0 kommentarer
19 januari 2011
S T R E S S , roten till allt det onda.
Vad man än har för sjuka i det här samhället så är det stressrelaterat. Det är som om alla andra sidor ur medicinarböckerna rivits ut och ersatts med STRESS-kapitel. Ryggen, magen, bristsjukdomar, allt handlar om STRESS.
Kanske bara borde ge upp och flytta till Hawaii och dricka Pina Colada hela dagarna?
Upplagd av c a r i n kl. 09:46 0 kommentarer
17 januari 2011
stunderna som blev till minnen.
känslor som bleks bort.
en illamående magkänsla av
obefogad saknad.
jag är farlig och han är vek.
dagar räknas och planer smids,
hjärtat vet vad hjärnan tycker.
vi står högt över staden,
det är kväll och lampor från
husen lyser som små stjärnor
nedan för.
händerna kring min midja,
din andedräkt i mitt öra.
en som blev två och två
som blev en.
du viskar, precis vad jag
vill höra.
Upplagd av c a r i n kl. 16:15 0 kommentarer
16 januari 2011
noja in
noja ut
logging out.
för vad gör det,
om hundra år.
jag ska bli
lärare,
förändra
världen
typ
that's it.
Upplagd av c a r i n kl. 16:50 0 kommentarer
15 januari 2011
forgive & forget
what does it matter in years,
if it wasn't really there from
the beginning?
what does it matter in years,
when we weren't really meant
to be from the beginning?
i dont know
i dont care
io sono buona,
sei buono?
io sono brava,
sei bravo?
--
ti sogno,
ti immagino,
la tua forma,
le tue labbre,
la tua bocca
la conosco
come fosse la mia,
lo so come mi bacierai,
lo so come mi prenderai,
ti conosco,
ti conoscerò
per tanto tempo.
non mi hai lasciato.
perché so che sono
con te.
so che mi hai nel
cuore.
Upplagd av c a r i n kl. 20:35 0 kommentarer
12 januari 2011
trasparente
tänk
vad lurad
man kan
bli ändå
tänk
vad lätt
att man
köper
grisen
i säcken.
oj
vad jag trodde
du var bra
oj
vad jag trodde
du brydde dig
på något litet
plan någonstans
oj
vad jag inte trodde
att jag var värd
ännu mer stinkande
skit.
oj vad fegt
att inte
kunna se
mig i ögonen
att inte
kunna ta
mig
för den
jag är
varit
.
det var inte värt,
någonting.
alls.
faktiskt trodde
jag att jag mött
den största
egoisten redan
men det finns
tydligen fler
värre
och jag är
en jävla magnet.
gött.
Upplagd av c a r i n kl. 22:14 0 kommentarer
11 januari 2011
menskoppen del 3
jag var rätt skeptisk i början av användning av koppen, dels för att det var svårt att få in den rätt och dels för att det var svårt att få ut den.
det tog ett tag (och lite googlande) att förstå hur menskoppen egentligen ska föras in och hur den ska sitta. jag tyckte att den skavde i början. ett tips är att den ska in bakåt istället för uppåt som man lätt kan tro.
vad var problemet med att ta ut koppen då? jo, den suger sig fast som en sugpropp. jag fattade ju inte att man inte skulle dra i den lilla snipen, utan drog som en dåre. inte utan att man får lite smått panik när det inte händer någonting. istället är det bara in med fingrande för lite hederligt grävande och klämma åt runt koppen så att luften som bildats åker ur. så har jag förstått det.
det ÄR svårt med menskoppen, men om man ger det lite tid och försök så tror jag att det är en alldeles fantastisk uppfinning! någon väste "bakåtsträvare" i mitt öra - hur kan något som är både nyttigare, billigare och miljövänligare vara bakåtsträvande? plz inform me.
Upplagd av c a r i n kl. 21:18 0 kommentarer
10 januari 2011
ieri ho letto di nuovo i fogli che mi lasciavi
dicendomi che ero una principessa,
dicendomi che non mi lasciavi per i motivi dell’ amore,
ieri piangevo mentre leggevo le tue cazzate,
oggi sono arrabbiata.
sono arrabbiata con il mondo.
mi comporto bene, sono onesta, aperta, gentile
bla bla bla, mi sto preoccupando per voi cazzi,
penso a voi prima che a me stessa.
ma non fate lo stesso per me. siete tutti, tutti
egoisti di merda e IO devo valutare come essere
come confrontare questo mondo, in cui nessuno
si comporta come dice che dovrebbe comportarsi.
e io devo cambiarmi perché essere buona vuol
dire solo che la gente se ne approfitta
spero solo che alla fine, quando si tratterà di
andare in cielo o all’inferno, saprete voi dove
dovrete andare. io ho la testa alta.
stronzi.
Upplagd av c a r i n kl. 14:02 0 kommentarer
9 januari 2011
står när alla andra faller?
livet är fan inte lätt ibland.
att orka stå när andra faller,
att orka stå när andra drar ner,
att leva upp till förväntningar.
vill dra något gammalt över mig.
vill att folk ska vilja det jag
vill. jävla människor.
jävla mänsklighet.
jävla värld.
jävla jävla skit.
varför och varför kan ingen
jävla jävel uppskatta mig för.
Upplagd av c a r i n kl. 19:52 0 kommentarer
8 januari 2011
potential
cazzo.
XX
quella persona.
posso anche essere quella persona
che ascolta i tuoi discorsi all'infinito.
posso anche essere quella che ti da i buoni
consigli
posso anche essere quella che ti porta
le brioche e il caffè la mattina.
quella che ti fa stare comodo,
tranquillo, posso dirti tutto
ciò che hai bisogno di sentire.
posso anche essere la più bella per
te.
posso mettermi nella tua 'forma' per
come mi vuoi avere
posso anche essere quella interessante
e con cui vuoi ballare.
posso anche essere quella che dice le
cose intelligente e giuste, quella
che guardi con uno sguardo amoroso.
cazzo, posso anche essere quella persona
su cui cagare!
Upplagd av c a r i n kl. 14:25 0 kommentarer
det blev för mycket i mitt huvud
när jag vaknade idag.
jag har så lätt försvinna in
i någon annan. jag har så lätt
för att förbi se mig själv.
vi pratar om dig och dig
jag lyssnar
förstår
svarar
är rolig
frågar du mig hur jag mår,
tänker du på att det kanske inte
är världsbäst med mig heller.
tänker du någonsin på tyngden
som du lägger på mina axlar,
att du lägger den på en person
som gillar att vada i träsk?
Upplagd av c a r i n kl. 14:07 0 kommentarer
7 januari 2011
burn it to the ground
det är lite spännande det där,
med små små panikattacker som
kommer ibland.
när kroppen inte kan sitta still
och hjärtat slår tio gånger för snabbt.
man vill bara dunka huvudet i väggen
och andetagen hetsats fram,
det är lite skrämmande spännande,
när man inte kan vara i sitt hem,
utan måste gå ut och gå gå gå.
när paniken når halsgropen och
man vill egentligen bara spy upp
allting man inte kunde äta, om
man nu hade ätit det.
det är lite spännande när man
inser att man inte kan ta hand om
sig själv, än mindre ett hem.
när skiten samlas i hörnen och disken
travas och travas. kylskåpet råflinar
när man öppnar det och lakanen luktar
unket gammalt.
men nu är det över för den här gången.
en riktigt dålig uppsats är inlämnad
och ett stort berg med hård sten föll
av mig. kändes som om hela jag skulle
falla ihop och gråta som ett barn,
av utmattning av trötthet, av ångest.
nu är det över för den här gången iaf.
kanske ännu en c-uppsats till våren.
seems like im made for it.
Upplagd av c a r i n kl. 18:39 0 kommentarer
6 januari 2011
un cuore pesante.
le lacrime,
finalmente
sono arrivate.
la mancanza,
finalmente
è arrivata
benvenute.
finalmente
mi è passata
la rabbia.
stanotte
mi hai baciato
e mi manchi
al infinito.
Upplagd av c a r i n kl. 13:17 0 kommentarer
menskopp - in me
så var det dags att föra in menskoppen i muttan. något som förvånade mig ganska mycket är att den är så pass hård som den är. man ska försöka pressa ihop sidorna samtidigt som koppen ska föras in, ett ganska klurigt uppdrag. jag försökte en, två gånger innan jag satte benet på toakanten (så som det står i alla tampongbeskrivningar att man ska göra men som man aldrig gör) och plopp så var koppen innne.
det kanske bara är en sak att vänja sig vid, men jag tycker fasiken att materialet kunde varit mjukare och till nästa gång ska jag klippa av en bit av den lilla snutten. det står att nästan alla behöver göra det och att den inte ska sticka ut... frågan är bara när koppen ska tömmas, efter att ha haft tampong i typ 15 år så vet jag ju ungefär när det ska bytas. tror att koppen ska räcka typ 8-12 timmar.
Upplagd av c a r i n kl. 11:41 1 kommentarer
dagar
den här är gammal, men jag gillar den fortfarande; parlyserad passivitet typ. ångest i dess högsta grad. om det är något som gör människan vacker är det ta mig fan ångest.
alla dessa dagar,
som går och går och går till ingen nytta
som går och går och går utan förändring
alla dessa tankar,
som samlas och samlas och samlas som aldrig försvinner
som samlas och samlas och samlas utan att upplösas
all den ångest,
som klumpas och klumpas och klumpas lägger sig på hög
alla dessa frågor
som frågas och frågas och frågas får inga svar
alla dessa andetag
som tas och tas och tas är alltid de samma
för ljuset i slutet av tunneln finns inte.
ser bara det bläcksvarta mörkret.
dagar som går, utan att jag bryr mig ett skvatt,
om den blir den samma som igår eller imorgon.
alla dessa dagar som bara går och går och går,
och jag bryr mig inte ett skvatt.
Upplagd av c a r i n kl. 01:27 0 kommentarer
5 januari 2011
min menskopp del 1
imorgon blir det premiär!
oj
"De flesta kvinnor behöver en viss inlärningsperiod innan menskoppen fungerar perfekt."
wikipedia försöker skrämmas. hur svårt kan det vara?
bilden har jag stulit härifrån.
Upplagd av c a r i n kl. 19:55 0 kommentarer
we are nowhere and it's now.
och jag tänker på dina ord,
som smeker insidan av mina revben.
Efter att ha offrat mina dagar för dig
Efter att ha vadat upp till knäna i fruset vatten
för att se dig skratta
Efter att ha designat resor
Efter att du har läst mina opublicerade berättelser
Efter att ha godkänt din godtyckliga kritik
Efter att du gjort rum i min säng,
har du gjort rum i mina ådror
efter att ha älskat dig,
efter att du fått mig att tro att du skulle ha älskat
har medvetenheten gett mig en gynnsam vind.
Upplagd av c a r i n kl. 12:27 0 kommentarer
4 januari 2011
och dagarna som går
jag har alltid bara mig själv att skylla för hur dagarna spenderas. just nu andas jag uppsats och mönster i språk. borde uppslukas av mitt ämne; tycka att det är så himla intressant *hjärta_gullegull_myselimys* typ. men jag spyr, och klumpen i magen blir bara större och större för varje dag som går.
igår. 09.30-17.00 på biblioteket. promenad hem. fortsatte göra tabeller. lagade två morotsbiffar och stuvad spenat. fortsatte göra tabeller och skriva. funderade på duschen. fortsatte göra tabeller och skriva. klockan 02 gav huvudet upp när det bara blev mer fel än rätt. somnade efter att ha försökt dämpa stressångesten med att läsa gi-kokboken. vaknade av klockan som ringde 08, 08.05, 08.15, 08.30 ... tog mig upp. kokade espresso, kokade termoskaffe, packade lunchlådan, åt ägg och b12-tabletter. åkte buss till biblioteket, 10.30 - 17.00. promenad hem. fortsatte att skriva, stycka upp. fortsatte att läsa bakgrundsmaterial. lagade quornbullar och mozzarellasallad. fortsatte skriva. unnade mig soffan i en halvtimme tills ångesten knackade på. funderar på duschen, men metod, bakgrund och diskussion vill bli omskrivna.
c-uppsats igen i vår, why not.
Upplagd av c a r i n kl. 20:28 0 kommentarer
3 januari 2011
jag och min menskopp - intro
jag fick en menskopp i julklapp. det återstår att se ifall det kan bli förra årets dunderjulklapp. den har all potential i världen att bli det eftersom jag är en tampong-användare (har nog inte haft binda sen i början av mitt mensliv). ser mycket fram emot att få testa den här anordningen, är dock säker på att jag fortfarande kommer vara lika sur och gnällig under mensen och inte se lika universellt lycklig ut som kvinnorna på menskopp.se men det känns lite bisarrt att önska sig mens NU så jag får testa proppen. jag och min menskopp kommer bli en följetong i bloggen, hur ska det gå? stay tuned.
Upplagd av c a r i n kl. 13:45 1 kommentarer
lost but not forgotten
glömde skriva förra årets (tror jag) kanske bästa låt igår och sen dess har jag haft den på hjärnan utan att komma på vem det är som sjunger den. här är den i alla fall: florence + the machine - those dog days are over
Upplagd av c a r i n kl. 10:48 0 kommentarer
2 januari 2011
this is the first day of my life.. and those days are forever.
Jag gör en Emma Backman och skriver för en gångs skull något konrekt, riktigt, påtagligt, förståligt, istället för dravel.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Inte som jag kan komma på just nu. Sökte en massa pengar hos Märta och fick dem också. Skrev (skriver) c-uppsats.
Höll du några av dina nyårslöften?
Förra årets fanns det nog inga nyårslöften, firade i ett annat land där ingen annan var så peppad på nyårslöften, därmed glömdes den bit av lite grann.
Blev några av dina vänner föräldrar i år?
Ja
Dog någon som stod dig nära?
Nej som tur är.
Vilka länder besökte du?
Danmark och Italien x 3.
Är det något du saknade år 2010 som du vill ha år 2011?
Mer pepp och jävlar anamma. Mer stå upp för mig själv. Mer doing mindre gnäll är alltid ett motto.
Vilket datum från år 2010 kommer du alltid minnas, och varför?
Oj, okej.. ja 20 oktober var väl inget superdatum då det smälldes i dörren och italienaren försvann.
Vad var din största framgång i år?
Jag har dragit igång saker, och tagit tag, lyft mig upp en hel massa gånger. Förbättrat och förbättrats.
Största misstaget?
Det finns en del jag inte är direkt stolt över men misstag, känns starkt att använda.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Sjuk och sjuk. Den ack så fruktade b12-bristen slog till. Kan eventuellt ha haft bensjukan i år typ inflammation i ett sår i foten som gjorde att benet blev en köttkorv, kan ha varit förra året.
Bästa köpet?
Lätt soffan, störst, bäst och vackrast. Billig var den osså.
Vad spenderade du mest pengar på?
Hmm, är verkligen ingen big-spender svårt att säga. Kanske resor?
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Om man ska vara krass så har det varit ett riktigt, riktigt dåligt år. Men ja, det som gör mig gladast är alla fina vänner, när man märker att de ställer upp och att de faktiskt bryr sig på riktigt.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2010?
Ska de komma från det här året så säger jag lätt Crystal Castles feat. Robban Smith med I'm not in love, ska de inte det säger jag Bright Eyes, Kent och Ace of Base.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Som sagt, been to hell and back.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit livet med en klackspark.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Slappat.
Hur tillbringade du julen?
I Eksjö.
Blev du kär i år?
Svårt att veta egentligen. Undrar hur man egentligen vet det.
Hur många one night stands?
Oj oj oj, svårt att hålla räkningen.
Favoritprogram på TV?
Det enda jag nog egentligen följt slaviskt är halv åtta hos mig.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hata är ett starkt ord. Jag trodde det, ett tag. Men det går som inte, är inte riktigt jag.
Bästa boken du läste i år?
Varit ett väldigt povert bokläsande i år, men får väl säga den där tourettesboken som syrran rekommenderade och lånade ut till mig.
Största musikaliska upptäckten?
En hel del återupptäckter, vet inte vad jag ska säga. Är inte så up to date längre, men kanske Bat for lashes.
Något du önskade dig och fick?
Skärbrädor.
Något du önskade dig men inte fick?
Kan inte komma på något på rak arm. Sockar kanske.
Årets bästa film?
Tyckte att Igelkotten var himla fin
Årets sämsta film?
Coco Chanel-filmen och vad fan heter den... minns ej. Somnar rätt ofta till film.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Hade häng och dj:ade på debban.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja absolut, men att sätta fingret på exakt vad... det kan jag inte.
Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Stil... vet inte vad jag har för stil, om jag har någon stil, om jag vill ha någon stil. Bekvämlighet är alltid ett ledord.
Vad fick dig att må bra?
Att börja träna, att göra en jävligt fet resa ensam och besöka alla vänner down-there.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Sugen? Som sexuellt, George Clooney is a must have.
Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Valet.
Vem saknade du?
Det finns alltid en massa människor som saknas mig, mest påtagliga är lätt göteborgsgänget och fiorella maria chiara la porta.
En värdefull läxa du lärt dig i år?
Det är fan i mig inte lätt att leva.
kanske inte världens snyggaste ansiktsuttryck (på mig om man klickar så syns jag), men världens (kanske) finaste stad och världens (kanske) bästaste vänner (mi manchi)
med de här två på min sida kan väldigt lite gå fel
hjärngänget i mellby, minus backman
micke, jag kommer sakna dig.
Upplagd av c a r i n kl. 20:56 0 kommentarer