fan vad arg jag är egentligen. på att inte få slösa min egna energi. nä den läggs på idioter. ni upptar för mycket hjärnkapacitet. ska jobba på det nu. inte tänka på dig och dig och dig. flytta ut och flytta in i idiotfri-zon.

försöker prata med er. en pratar för högt och har sig själv som center. en annan låtsas om att inte ha tid, varenda gång...fast det jag mest vill säga är att jag fortfarande bryr mig som fan om dig om du behöver någonting, men ingen jävel säger sådant tillbaks. en tredje klarar inte av mig, jag är en mardröm sa han, som han inte vill träffa. och en fjärde kunde lyft på arslet, tagit ett steg, visat en vilja, istället för att svälja och bara gå..

Dopo essermi illuso che alla fine mi avresti amato Altri testi su: http://www.angolotesti.it/M/testi_canzoni_massimo_volume_54516/testo_canzone_dopo_

jag hatar dig

jag är svag.

följa svälja, svälja följa

ett år kvar

sen ska jag göra allt det där

som ingen tycker att jag ska göra.

un'anno, e poi farò tutto quello

che mi dicono di non fare.

marito, macchina, mangiare la carne,

fare i bambini, avere una villa ...

spero di brutto che la vita contiene

di più.

amarro amore
amore amarro

il colore tuo
è il colore mio

la tua mano
nella mia

uniti

quando si
è girato il
vento

mi chiedo.

tagliare
via
il male
non funziona

bisogna buttarsi
dentro la merda

tagliare i veni
uccidere lo stomacho
colpire il cuore
far morire i sentimenti

la regina del ghiaccio,
vi saluto.

non lo sai questo,
che io in questo momento ti sto pensando
non lo sai questo,
che io non ti lascierò mai.
non lo sai questo,
ma più giorni che passano,
più convinta sarò,

non troverò mai nessuno
come te.

non lo sai questo,
ti amo
ti aspetto
ti voglio

mi manchi.

sometimes i dream about you. sometimes i miss you like a hole straight into infinity. more times, i watch old photographs, hold onto to uncried tears and unwritten lines. many times, i think, do you ask of me. do you think of me. am i a white ghost in your dark dreams.

life is painfully plain. a pause in the wait, for badly made decisions. without you, i am not. it's moving time. and i'll leave you behind.

jag vill också fylla år i maj. ha vita tänder och snygga klänningar. jag vill inte vara mesig, med för tjockt hår och fula glasögon. jag vill också våga stå upp för mig själv. jag vill också vara planerad, lyckad och ha matlåda med mig varje dag. jag vill också kunna skriva och koncentrera mig. jag vill inte lägga mig under täcket varje gång det bränns till. paralyserad till handlingsförlamning... solen lyser utanför men jag kan bara vara inuti,långt bort från vaken, långt bort från verkligheten, ketchupfläckar, försök att vara "normal" och passa in i laxarnas ström fungerar aldrig ... tränar, äter frukt, har reflex, cykel, äter vitaminer, lchf la la la... borta är också hemma och hemma är också borta. en fasad av solid jävla uppstyrdhet, en inre sanning av krigskaos.

livspanik i praktik.

gillar att se avtryck från förr.
bokstäver som varade då, som talar historia.

då går det se framåt, då går det se bakåt.
ibland blir jag bara arg, och trött. arg
och jävligt trött. fortfarande krävs energi.
att jag stänger av, slutar tänka. så jävla
ont gör det.

che bella la vita è
quando te stai ancora
rovinando la mia vita.

i fantasmi
come si uccidono?

otto giorni passano. sono come un'anno. otto giorni passano. sono come un giorno. veloce, lentamente, è uguale.

non esiste più una lingua mia. le strade vanno dove le strade vanno. il fiume va dove il fiume va, e seguo. anche sè gli occhi nello specchio parlano in un'altro modo. anche sé i piedi vogliono prendere un'altra strada, anche sè lo stomaccho mi fa sentire quello che non voglio sentire mai più ... il fiume va dove il fiume va, e seguo. non c'è altro.

la primavera porta delle cose.
forse è come dice lei...
siamo simili
ci assomilgiamo

forse è come dice lei...
siamo un destino
una forma
che può aspettare,

forse è come dico io,
sei completamente un idiota
e non esisti più
devo farti non esistere più.

tar livet på alldeles för stort allvar. det tynger på mina axlar. dags att stänga av.

manual

det borde följa med instruktioner för hur man hanterar mig.

inbillar jag mig.
inbillade jag mig?

inbillade vi oss?
inbillade vi oss.

punkter, frågetecknen,
komman, kolon.

en närheten som raderar
distansen.

kan ingenting göra,
för jag är på paus.

du är den enda som
kan trycka på play.

kanske är det så,
att man måste konfrontera
där man är,

kanske är det så,
att man måste acceptera,
där man är.

kanske är det så,
att det är fegt att
ge upp.

att bara gå, vidare,
inte vara nöjd, inte nöja
sig, utan att försöka.

vad vet jag. jag saknar
dig. din närhet. din klokhet.
sova med dig. vara med dig.
älska (med) dig.

sparrare stronzate

non ho cinque anni
ne ho di più

questa fucking città di merda
mi butta giù haha.

caaaaazzate.
caaaaazzate.

complicate.
sono complicate.
che palle.

sono in pausa
aspetto play.

in tanto,
doccia/palestra/
doccia/palestra/
doccia/palestra/
.

om jag berättade vad som försigår i mitt huvud, skulle ni tro att jag var galen. om ja berättade vad jag faktiskt väntar på, skulle ni tro att jag var galen. är i en paus, i väntan på dig. för jag behöver/vill/kan inte med någon annan. snart har det gått tre månader sen du kysste mig på halsen och höll om mig. sen vi lovade varandra att fan inte bry oss om det som är runt omkring. och jag tror fortfarande på att du är för mig, vi för varandra och att ingenting annat betyder någonting.

ser mig själv i en dimma från gårnatten uttalandes jag är fortfarande kär i honom. oktober 2010.

tung, tyngre, tyngst.
längtan.

i väntan på något annat.

när jag bodde utomlands brukade jag lyssna på den här låten

idag gick jag genom staden, och tänkte, jag är inte var jag ska vara.
det här är inte min stad. jag sitter av tiden...

innamorato dell'amore

oggi mi fa un po' male che non sei qui.

slängde en pocketbok i papperskorgen. den påminde om för mycket. ditt brev får ligga framme, även om jag inte vill dig någonting, som en påminnelse om att du fanns, för mig. jag valde bort dig för du kom för nära, jag svek dig för att inte såra.

så mycket som varit, och jag funderar, när hade jag senast en lycklig period. när mådde jag helt och fullt bra. satt på bussen idag och ville gråta, mycket och länge. lämnad och lämnade. vi var ett, men du gick. vi var ett, och jag trodde på det. så jävla naivt.

vi pratade häromdagen om erfarenheter. och jag berättade ett axplock av mina. som när jag torkade bort gammalt damm och döda småflugor på hyllorna i skyltfönstret. låg på bara knän mot den knottriga golvet, de varma strålkastarna, människorna som stod oförskämt och tittade på skor medan jag svettades som en gris framför dem. alla skor jag snörade i lagret utan fönster, utan luftkonditionering. alla dessa dagar som jag arbetade i 9,5 timme för 7.50 euro per timme. alla dessa dagar som det västes till mig hur dålig jag var, att jag sagt fel saker, att jag fick gå upp och flytta runt högvis med skokartonger på lagret. hennes bistra min, munnen som drog ihop sig till ett streck och ögonen som svartnade om man sagt något fel till en kund eller pratat för länge. en blick som sa mer än tusen ord. och sedan var man instängd på lagret resten av dagen med att sopa heltäckningsmattan med en gammal kvast, putsa en dörr eller städa gården.

den gången när jag fick 5 dagars semester på sommaren, inte när jag ville. och jag drämde kartongerna i golvet. när jag ramlade och skrapade knäna i brandstegen vi fick klättra upp och ner för varje dag med kartonger i famnen, men det var bara le och säga att de inte var någon fara. kilona försvann och jag var bara ben kvar. varje månad fick jag en check, åkte tåg en timme bort för att hämta sedlar. bankmannen frågade mig, varför kommer du hit, till en liten stad långt bort från turismen och förmodligen var jag den enda utländska människa de skådat på mycket länge. det gick inte på något annat vis sa min chef. 1150 euro ihoprullade i plånboken och jag försökte se fattig ut på det lilla regional tåget tillbaka till florens. la dem i min skrivbordslåda, räknade och tänkte, hur fan ska det gå om de här försvinner.

det blev jul en gång och jag bad om ledigt. ledigt? va? vem skulle ha ledigt över jul? och framförallt, den 24 december? jag var tokig. fick fyra dagar ledigt. åkte till sverige. florens-milano-stockholm-eksjö. jag sov hela första dagen, sen var det julafton. öppnade paket som jag fick låta stanna kvar. sov nästkommande dag och åt mer julmat. åkte hem, med en känsla av att resan gjordes mer för andra än för mig själv. det blev nyår. och vi arbetade hela dagen. det var "min" tur att vara där. le och gå ner på knä, låtsas känna på att tån satt där skulle fram i skon. ljuga och le och säga "dom här har jag också, de skönaste skorna jag haft på länge." en kväll i fyllans tecken ramlade jag i marken. slog munnen. det blödde och dunkade. akuten var nära, men i fyllans slag gick vi hem istället. fick asolsprit och en huvudvärkstablett. vaknade dagen efter med gult var och uppsvällt, skrapat blodigt ansikte - tänkte, "jag går dit så får jag väl gå hem igen", icke sa nicke. jag kunde gå till apoteket på rasten om det tröt. vägde nu 53 kilo och såg inte mycket ut för världen. min chef berättade för mig om vackra platser i italien som borde besökas. jag var aldrig ledig. där stod jag och nickade och log och sa "si" när hon berättade om vart jag borde åka. jobbade 6 dagar utav 7. semestern som sagt, 5 dagar på sommaren... och tigde till mig julsemester, fyra dagar. fick sommarhosta, en hosta som kom långt nerifrån maggropen. mådde dåligt som tusan. jobbade på. tills en dag då det fan inte gick längre och de sa åt mig att gå till akuten. grön i ansiktet. gick dit, satt och väntade tillsammans med en tjock tyska som fått benet uppsvällt av ett myggbett. när det, efter tre timmars väntan, blev min tur togs temperaturen direkt, 39,5. jag fattade ingenting. blev röntgad och i journalen stod det "vaken och förstår", det var ju bra. chefen ringde varje timme och undrade när jag skulle komma tillbaka. fick en lapp, fem dagars vila. naturligtvis räknade chefen med "akutendagen" i de fem, så det blev fyra dagar. kom hem kl 17 efter alla undersökningar utan att fått varken mat eller dricka. la mig i sängen. tog tillfället i akt och åkte till andra sidan landet och låg i solen och badade i havet med dödshostan. hörde telefonen ringa och ringa och ringa från kapprummet när jag var uppe och hämtade skokartonger. kunde inte svara. såg displayen "mamma". såg smset "det har varit jordbävning i italien, mår du bra, vi får inte tag i dig". ringde på lunchen sa, hej här är det jävligt bra.


de såg på mig och sa "varför stannade du kvar". jag vet inte.

vi bråkade en del. rätt mycket faktiskt. från det att du kom. jag var inte nöjd. jag orkade inte sverige/danmark/sverige/danmark varje helg. orkade inte att du kom till mig varje helg. till mitt svarta hål där jag bodde. ville visa mitt vackra jävla land. kände inte en käft och det var vinter. bodde utanför stan och rummet var jävligt, jävligt mörkt. hade aldrig pengar. de jag hade sparade jag för att åka till dig. ibland åkte jag utan att veta om jag hade råd att åka hem. i danmark var allting bra. vi åt långa frukostar med hummus, olivtapenade och nybakt bröd från närturken, gick långa promenader, talandes om böcker vi läst, låg i parker och skrev, löste korsord på svenska.. drack en massa öl. i sverige, i malmö. var allting långt bort. vi gick överallt, det var långt och kallt. jag sålde saker på tradera för att ha råd. inte råd med möbler. inte råd med internet. jag var ny i landet igen. ny i staden. du kom inte på min födelsedag, åkte till london och levde loppan, jag höll huvudet högt och bjöd på middag. tänkte... vi firar väl sen. du kom, jag var ledsen. vi bråkade igen och du åkte till usa. gick till debaser uteställenas macdonalds. hånglade med nån. trots att jag var med dig. var var du nånstans då? jag blev en som inte var jag. drömde om bättre. mådde så jävla, jävla dåligt. tog pluggeriet på stort allvar. hade inte råd med cykel eller buss, gick varje dag. det var en bit.

en dag kom en lägenhet som ett brev på posten. ett nytt hem. vitmålat, mitt i stan. en möjlighet för oss, en möjlighet för mig att verkligen bo. du tvekade. men kom ändå, en månad efter. åkte fram och tillbaka till ditt land. i juni åkte vi ner tillsammans. du före mig, jag kom sen. en semester på nio dagar då du spenderade noll tid med mig. jag gick runt på gatorna och grät. sen började du jobba i köpenhamn, från tidig morgon till sen kväll. visste aldrig när du skulle komma. om du skulle kunna följa med någonstans, på en fest, på en middag. det kunde du aldrig. du kom sent. la dig och höll om mig på natten för att sen vakna och gå. hörde inte av dig. hörde av dig, fast du blev sen. alla gånger när jag tänkte att du skulle vara med. en hel sommar med dig, fast utan. sommar som blev till höst. så gick det inte mer. vi blev äckliga med varann, skrek och slogs och spottades. och svor. jag kastade ut dig när du kom hem stinkande full klockan åtta på morgonen efter en "afterwork". det gick två veckor... sen hittade vi tillbaka. lurade oss själva att det skulle gå bra. tills du ljög för mig och kom försent. jag satt ensam, väntade. du hade lovat. du hade frågat om att få gå i tid. men du struntade i det. betydelsen. du förstod inte. vi bråkade. du gick. det gick till slutet av januari tills vi sågs igen. därimellan träffade jag en idiot som var en idiot på riktigt. lurad. naiv som ett barn. trodde på när idioten sa "jag är nog kär i dig". trodde inte på idioten när han sa "vi ska nog inte ses mer", förnedrades... sen kom c-uppsatsen. sen kom de dubbla kurserna. som kom livet ifatt. och jag hann inte tänka mer. kroppen fick ryggskott och jag kunde inte se upp med blicken från gatan... vad dum man kan känna sig. så lurad man kan känna sig. idioten skiter jag i. idioter passerar förbi. men du, vi skulle åka iväg. det fanns en tanke om att vi är ödet tillsammans du och jag. fast jag är nu ensam kvar.

you taught me romanticism
i taught you pragmatisim
now i dont know who i am
anymore.

vakna upp.
till en dag,
tom.

räkna dagar.
låtsas.
hej, det är
bra med mig.

inte hitta
söka
men inte
finna.

söka
blick.

lyssna
tro

godtrogen
jävel
står inte
upp
på mina
ben
står inte
upp
för mig
jävla jävlar

du förtjänar
bättre, till
och med mycket
bättre, sa han.

jag gick.
orden drev mig.

jag vet inte.

har helt enkelt

INGEN jävla lust.

med någonting.

pour que tu m'aimes encore

e io uguale.

ångest ångest är mitt levebröd.
hade det fungerat i praktiken
hade jag varit rik.

idag fick jag igång min mobil.
det är nästan jobbigare än att
inte kunna bli nådd eller nå.
att allting står på noll.

skulle plugga. gå igenom den
där högen med papper att läsa.
fila på uppsatsen. la mig i sängen
somnade. vaknade varm och svettig.
låg kvar i sängen. tittade på en
massa avsnitt av skräptv. kl är
ett, kanske ett glas rött och
artikelläsning.

true words.

"Thank you, please but your flattery is truly not becoming me. Your eyes are poor. You are blind. You see, no beauty could have come from me. I am a waste of breath, of space, of time."

I knew a woman, she was dignified and true. Her love for her man was one of her many virtues.

Until one day, she found out that he had lied and she decided the rest of her life,from that point on would be a lie. But she was grateful for everything that had happened. And she was anxious for all that would come next. But then she wept. What did you expect?

du dog
i oktober.

såg din ryggtavla.
gå. ifrån mig.
jag skrattade.

vi var så fula ihop.
att du gick.
jag stod kvar.
handfallen,
en sten föll.

du dog för mig.
där och då.
du är ingen, mer.

ingen kan man
inte tänka på.
ingen kan göra
mig illa.
ingen kan höra
av sig.

om ingen hör
av sig, ekar det
tomt.

om ingen kryper
fram i tankarna,
ekar det tomt.

om ingen inte
finns mer. så
finns ingenting.

du gjorde mig
ful. jag gjorde
dig fin. allt som
var fint, revs,
slets, dog.

ett slott, så var
kanske tanken
då. februari.
frågade, du är
du säker på..
att du kan det här
att du klarar mig?

du log, tryckte
min hand och sa.
ingenting hellre.
vita väggar.
tomma rum.
fylldes. med skit.

väggarna har sett.
har hört. har förstått.
sett mig ensam.
på knä.
i gråt.
full.
i fan.

ilskan. klockan.
ilskan. klockan.
frustration som
kan spränga
bort en hel jävla
evighet.

förlåt som yttras.
som per automatik.
förlåt förlåt, aldrig
igen. ekar det.
han sjunger att
ringen aldrig förändras,
att linjen ger framsteg.
jag ser mig utifrån,
inifrån, framifrån..
du gör mig ful.

jag skrev det då,
skriver det nu.
jag är dum.
jag var dum.
lyssnade inte.
ständigt slagsmål
mellan förnuft och
känsla.

mi arrendo

la vita è

più grande

di me.

non vincerò

mai.

25/1

kan man inte bara få ge upp ibland,
bli en liten fågelunge,
omfjädrad av varma fjädrar i,
matad med färsk fångad mask direkt
i munnen.





kan man inte bara få ge upp ibland,
lägga sig lugnt under täcket,
lätta på bekymmer, lyfta undan
högar av hoppade måsten.

kan man inte bara få vara ibland,
i solen, på en strand, under
ett parasol
höra vågorna som skvalpar mot strand
kanten, vinterblek hud som blir
klädfullt gyllenbrun....

24-25/1

den bästa på länge,

en kram

en rökpust

i ansiktet.

en kittling

i mitt inre

oj vad bra

alldeles för bra

osant bra.

en hägring

av skit

oj oj

kan inte ens

se dig i ögonen

lever för

konstruktioner

excella muntliga

konventioner

inget mer

inget mindre

fiskögon

var inte för mig.

HEJ.

keso.

omtanke.

i ett fint format.

ett upplyft.

fyfan vad jag saknar det.

nähe man ska inte vara i förhållande,

man ska lära sig att vara själv.

fyfan vad trist det är.

att äta keso framför datorn,

disken högar sig oavsett om man

äter eller inte känns det som.

tid

jag skulle vilja ha tid. det är nog min allra högsta önskan just nu. tid och lite jävla energi: att torka dammet på fönsterbläcken, att läsa ur palomar av calvino som du gav mig för två årsedan, lägga fötterna i blöt och fila bort förhårdnader, skriva brev, dikter, historier, möblera om, vika ihop alla kläder, gå kvällskurser i språk, sätta upp tavlorna på väggarna, putsa skor, vattna blommorna och rensa bort vissna löv, sy på borttappade knappar på gamla plagg, träna, diska, lägga bönor i blöt och koka dem, stryka, baka småkakor, virka, göra klart...

tid tid, all den här tid, som inte finns. energi, energi, all den här energin som inte finns.

i jämställdhetens namn

en kille petar en tjej i rumpan med en pinne, två gånger. det skrattas. det är roligt.
"det var ju bara på skoj". hon tittar bort när jag frågar henne om hon tyckte det var roligt, om hon tyckte det var okej. sen skakar hon på huvudet. jag skakar inombords. fy fan.

--

en grupp tjejer med stjärna på, måste slåss för att få saker gjorda. måste slåss mot det egna "könet", mot de som vill samma sak. för definitionen feminism har tydligen förändrats. är vi för gamla? ser man på oss som vi ser på sjuttiotalistmens feminism? varför ska det bråkas för? om vi hjälps åt blir det mycket lättare och roligare. feminism är ingen tävling i vem som är mest korrekt, har längst hår under armarna eller kan slänga sig med längsta bokstavskombinationen om sig själv eller sin rörelse: lchbtqft.

samma mål - samma kraft för fan.

S T R E S S , roten till allt det onda.

Vad man än har för sjuka i det här samhället så är det stressrelaterat. Det är som om alla andra sidor ur medicinarböckerna rivits ut och ersatts med STRESS-kapitel. Ryggen, magen, bristsjukdomar, allt handlar om STRESS.

Kanske bara borde ge upp och flytta till Hawaii och dricka Pina Colada hela dagarna?

stunderna som blev till minnen.

känslor som bleks bort.

en illamående magkänsla av

obefogad saknad.

jag är farlig och han är vek.

dagar räknas och planer smids,

hjärtat vet vad hjärnan tycker.

vi står högt över staden,

det är kväll och lampor från

husen lyser som små stjärnor

nedan för.

händerna kring min midja,

din andedräkt i mitt öra.

en som blev två och två

som blev en.

du viskar, precis vad jag

vill höra.

noja in
noja ut

logging out.

för vad gör det,
om hundra år.

jag ska bli
lärare,
förändra
världen

typ

that's it.

forgive & forget

what does it matter in years,
if it wasn't really there from
the beginning?

what does it matter in years,
when we weren't really meant
to be from the beginning?

i dont know
i dont care

io sono buona,
sei buono?

io sono brava,
sei bravo?

--

ti sogno,
ti immagino,
la tua forma,
le tue labbre,
la tua bocca
la conosco
come fosse la mia,

lo so come mi bacierai,
lo so come mi prenderai,

ti conosco,
ti conoscerò
per tanto tempo.

non mi hai lasciato.
perché so che sono
con te.

so che mi hai nel
cuore.

trasparente

tänk

vad lurad
man kan
bli ändå

tänk

vad lätt
att man
köper
grisen
i säcken.

oj
vad jag trodde
du var bra

oj
vad jag trodde
du brydde dig
på något litet
plan någonstans

oj
vad jag inte trodde
att jag var värd
ännu mer stinkande
skit.

oj vad fegt
att inte
kunna se
mig i ögonen

att inte
kunna ta
mig

för den
jag är
varit
.

det var inte värt,
någonting.

alls.

faktiskt trodde
jag att jag mött
den största
egoisten redan
men det finns
tydligen fler
värre
och jag är
en jävla magnet.

gött.

menskoppen del 3

jag var rätt skeptisk i början av användning av koppen, dels för att det var svårt att få in den rätt och dels för att det var svårt att få ut den.

det tog ett tag (och lite googlande) att förstå hur menskoppen egentligen ska föras in och hur den ska sitta. jag tyckte att den skavde i början. ett tips är att den ska in bakåt istället för uppåt som man lätt kan tro.

vad var problemet med att ta ut koppen då? jo, den suger sig fast som en sugpropp. jag fattade ju inte att man inte skulle dra i den lilla snipen, utan drog som en dåre. inte utan att man får lite smått panik när det inte händer någonting. istället är det bara in med fingrande för lite hederligt grävande och klämma åt runt koppen så att luften som bildats åker ur. så har jag förstått det.

det ÄR svårt med menskoppen, men om man ger det lite tid och försök så tror jag att det är en alldeles fantastisk uppfinning! någon väste "bakåtsträvare" i mitt öra - hur kan något som är både nyttigare, billigare och miljövänligare vara bakåtsträvande? plz inform me.

ieri ho letto di nuovo i fogli che mi lasciavi
dicendomi che ero una principessa,
dicendomi che non mi lasciavi per i motivi dell’ amore,
ieri piangevo mentre leggevo le tue cazzate,

oggi sono arrabbiata.

sono arrabbiata con il mondo.
mi comporto bene, sono onesta, aperta, gentile
bla bla bla, mi sto preoccupando per voi cazzi,
penso a voi prima che a me stessa.
ma non fate lo stesso per me. siete tutti, tutti
egoisti di merda e IO devo valutare come essere
come confrontare questo mondo, in cui nessuno
si comporta come dice che dovrebbe comportarsi.
e io devo cambiarmi perché essere buona vuol
dire solo che la gente se ne approfitta

spero solo che alla fine, quando si tratterà di
andare in cielo o all’inferno, saprete voi dove
dovrete andare. io ho la testa alta.

stronzi.

står när alla andra faller?

livet är fan inte lätt ibland.
att orka stå när andra faller,
att orka stå när andra drar ner,
att leva upp till förväntningar.

vill dra något gammalt över mig.
vill att folk ska vilja det jag
vill. jävla människor.

jävla mänsklighet.
jävla värld.
jävla jävla skit.

varför och varför kan ingen
jävla jävel uppskatta mig för.

potential

cazzo.


XX

quella persona.

posso anche essere quella persona
che ascolta i tuoi discorsi all'infinito.

posso anche essere quella che ti da i buoni
consigli

posso anche essere quella che ti porta
le brioche e il caffè la mattina.

quella che ti fa stare comodo,
tranquillo, posso dirti tutto
ciò che hai bisogno di sentire.

posso anche essere la più bella per
te.

posso mettermi nella tua 'forma' per
come mi vuoi avere

posso anche essere quella interessante
e con cui vuoi ballare.

posso anche essere quella che dice le
cose intelligente e giuste, quella
che guardi con uno sguardo amoroso.

cazzo, posso anche essere quella persona
su cui cagare!

det blev för mycket i mitt huvud
när jag vaknade idag.

jag har så lätt försvinna in
i någon annan. jag har så lätt
för att förbi se mig själv.

vi pratar om dig och dig

jag lyssnar
förstår
svarar
är rolig

frågar du mig hur jag mår,
tänker du på att det kanske inte
är världsbäst med mig heller.

tänker du någonsin på tyngden
som du lägger på mina axlar,
att du lägger den på en person
som gillar att vada i träsk?

burn it to the ground

det är lite spännande det där,
med små små panikattacker som
kommer ibland.

när kroppen inte kan sitta still
och hjärtat slår tio gånger för snabbt.
man vill bara dunka huvudet i väggen
och andetagen hetsats fram,
det är lite skrämmande spännande,
när man inte kan vara i sitt hem,
utan måste gå ut och gå gå gå.

när paniken når halsgropen och
man vill egentligen bara spy upp
allting man inte kunde äta, om
man nu hade ätit det.

det är lite spännande när man
inser att man inte kan ta hand om
sig själv, än mindre ett hem.
när skiten samlas i hörnen och disken
travas och travas. kylskåpet råflinar
när man öppnar det och lakanen luktar
unket gammalt.

men nu är det över för den här gången.
en riktigt dålig uppsats är inlämnad
och ett stort berg med hård sten föll
av mig. kändes som om hela jag skulle
falla ihop och gråta som ett barn,
av utmattning av trötthet, av ångest.
nu är det över för den här gången iaf.

kanske ännu en c-uppsats till våren.
seems like im made for it.

un cuore pesante.

le lacrime,
finalmente
sono arrivate.

la mancanza,
finalmente
è arrivata

benvenute.

finalmente
mi è passata
la rabbia.

stanotte
mi hai baciato
e mi manchi
al infinito.

menskopp - in me

så var det dags att föra in menskoppen i muttan. något som förvånade mig ganska mycket är att den är så pass hård som den är. man ska försöka pressa ihop sidorna samtidigt som koppen ska föras in, ett ganska klurigt uppdrag. jag försökte en, två gånger innan jag satte benet på toakanten (så som det står i alla tampongbeskrivningar att man ska göra men som man aldrig gör) och plopp så var koppen innne.

det kanske bara är en sak att vänja sig vid, men jag tycker fasiken att materialet kunde varit mjukare och till nästa gång ska jag klippa av en bit av den lilla snutten. det står att nästan alla behöver göra det och att den inte ska sticka ut... frågan är bara när koppen ska tömmas, efter att ha haft tampong i typ 15 år så vet jag ju ungefär när det ska bytas. tror att koppen ska räcka typ 8-12 timmar.

dagar

den här är gammal, men jag gillar den fortfarande; parlyserad passivitet typ. ångest i dess högsta grad. om det är något som gör människan vacker är det ta mig fan ångest.

alla dessa dagar,
som går och går och går till ingen nytta
som går och går och går utan förändring

alla dessa tankar,
som samlas och samlas och samlas som aldrig försvinner
som samlas och samlas och samlas utan att upplösas

all den ångest,
som klumpas och klumpas och klumpas lägger sig på hög
alla dessa frågor
som frågas och frågas och frågas får inga svar

alla dessa andetag
som tas och tas och tas är alltid de samma

för ljuset i slutet av tunneln finns inte.
ser bara det bläcksvarta mörkret.

dagar som går, utan att jag bryr mig ett skvatt,
om den blir den samma som igår eller imorgon.
alla dessa dagar som bara går och går och går,

och jag bryr mig inte ett skvatt.

min menskopp del 1

imorgon blir det premiär!

oj

"De flesta kvinnor behöver en viss inlärningsperiod innan menskoppen fungerar perfekt."

wikipedia försöker skrämmas. hur svårt kan det vara?

bilden har jag stulit härifrån.

we are nowhere and it's now.

och jag tänker på dina ord,
som smeker insidan av mina revben.

Efter att ha offrat mina dagar för dig
Efter att ha vadat upp till knäna i fruset vatten
för att se dig skratta
Efter att ha designat resor

Efter att du har läst mina opublicerade berättelser
Efter att ha godkänt din godtyckliga kritik
Efter att du gjort rum i min säng,
har du gjort rum i mina ådror

efter att ha älskat dig,

efter att du fått mig att tro att du skulle ha älskat
har medvetenheten gett mig en gynnsam vind.

och dagarna som går

jag har alltid bara mig själv att skylla för hur dagarna spenderas. just nu andas jag uppsats och mönster i språk. borde uppslukas av mitt ämne; tycka att det är så himla intressant *hjärta_gullegull_myselimys* typ. men jag spyr, och klumpen i magen blir bara större och större för varje dag som går.

igår. 09.30-17.00 på biblioteket. promenad hem. fortsatte göra tabeller. lagade två morotsbiffar och stuvad spenat. fortsatte göra tabeller och skriva. funderade på duschen. fortsatte göra tabeller och skriva. klockan 02 gav huvudet upp när det bara blev mer fel än rätt. somnade efter att ha försökt dämpa stressångesten med att läsa gi-kokboken. vaknade av klockan som ringde 08, 08.05, 08.15, 08.30 ... tog mig upp. kokade espresso, kokade termoskaffe, packade lunchlådan, åt ägg och b12-tabletter. åkte buss till biblioteket, 10.30 - 17.00. promenad hem. fortsatte att skriva, stycka upp. fortsatte att läsa bakgrundsmaterial. lagade quornbullar och mozzarellasallad. fortsatte skriva. unnade mig soffan i en halvtimme tills ångesten knackade på. funderar på duschen, men metod, bakgrund och diskussion vill bli omskrivna.

c-uppsats igen i vår, why not.

jag och min menskopp - intro

jag fick en menskopp i julklapp. det återstår att se ifall det kan bli förra årets dunderjulklapp. den har all potential i världen att bli det eftersom jag är en tampong-användare (har nog inte haft binda sen i början av mitt mensliv). ser mycket fram emot att få testa den här anordningen, är dock säker på att jag fortfarande kommer vara lika sur och gnällig under mensen och inte se lika universellt lycklig ut som kvinnorna på menskopp.se men det känns lite bisarrt att önska sig mens NU så jag får testa proppen. jag och min menskopp kommer bli en följetong i bloggen, hur ska det gå? stay tuned.

lost but not forgotten

glömde skriva förra årets (tror jag) kanske bästa låt igår och sen dess har jag haft den på hjärnan utan att komma på vem det är som sjunger den. här är den i alla fall: florence + the machine - those dog days are over

this is the first day of my life.. and those days are forever.

Jag gör en Emma Backman och skriver för en gångs skull något konrekt, riktigt, påtagligt, förståligt, istället för dravel.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Inte som jag kan komma på just nu. Sökte en massa pengar hos Märta och fick dem också. Skrev (skriver) c-uppsats.


Höll du några av dina nyårslöften?
Förra årets fanns det nog inga nyårslöften, firade i ett annat land där ingen annan var så peppad på nyårslöften, därmed glömdes den bit av lite grann.


Blev några av dina vänner föräldrar i år?
Ja


Dog någon som stod dig nära?
Nej som tur är.


Vilka länder besökte du?
Danmark och Italien x 3.


Är det något du saknade år 2010 som du vill ha år 2011?
Mer pepp och jävlar anamma. Mer stå upp för mig själv. Mer doing mindre gnäll är alltid ett motto.


Vilket datum från år 2010 kommer du alltid minnas, och varför?
Oj, okej.. ja 20 oktober var väl inget superdatum då det smälldes i dörren och italienaren försvann.

Vad var din största framgång i år?
Jag har dragit igång saker, och tagit tag, lyft mig upp en hel massa gånger. Förbättrat och förbättrats.

Största misstaget?
Det finns en del jag inte är direkt stolt över men misstag, känns starkt att använda.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Sjuk och sjuk. Den ack så fruktade b12-bristen slog till. Kan eventuellt ha haft bensjukan i år typ inflammation i ett sår i foten som gjorde att benet blev en köttkorv, kan ha varit förra året.


Bästa köpet?
Lätt soffan, störst, bäst och vackrast. Billig var den osså.


Vad spenderade du mest pengar på?
Hmm, är verkligen ingen big-spender svårt att säga. Kanske resor?

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Om man ska vara krass så har det varit ett riktigt, riktigt dåligt år. Men ja, det som gör mig gladast är alla fina vänner, när man märker att de ställer upp och att de faktiskt bryr sig på riktigt.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2010?
Ska de komma från det här året så säger jag lätt Crystal Castles feat. Robban Smith med I'm not in love, ska de inte det säger jag Bright Eyes, Kent och Ace of Base.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Som sagt, been to hell and back.


Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit livet med en klackspark.


Vad önskar du att du gjort mindre?
Slappat.

Hur tillbringade du julen?
I Eksjö.


Blev du kär i år?
Svårt att veta egentligen. Undrar hur man egentligen vet det.


Hur många one night stands?
Oj oj oj, svårt att hålla räkningen.


Favoritprogram på TV?
Det enda jag nog egentligen följt slaviskt är halv åtta hos mig.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hata är ett starkt ord. Jag trodde det, ett tag. Men det går som inte, är inte riktigt jag.

Bästa boken du läste i år?
Varit ett väldigt povert bokläsande i år, men får väl säga den där tourettesboken som syrran rekommenderade och lånade ut till mig.

Största musikaliska upptäckten?
En hel del återupptäckter, vet inte vad jag ska säga. Är inte så up to date längre, men kanske Bat for lashes.

Något du önskade dig och fick?
Skärbrädor.


Något du önskade dig men inte fick?
Kan inte komma på något på rak arm. Sockar kanske.


Årets bästa film?
Tyckte att Igelkotten var himla fin

Årets sämsta film?
Coco Chanel-filmen och vad fan heter den... minns ej. Somnar rätt ofta till film.


Vad gjorde du på din födelsedag?
Hade häng och dj:ade på debban.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja absolut, men att sätta fingret på exakt vad... det kan jag inte.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Stil... vet inte vad jag har för stil, om jag har någon stil, om jag vill ha någon stil. Bekvämlighet är alltid ett ledord.


Vad fick dig att må bra?
Att börja träna, att göra en jävligt fet resa ensam och besöka alla vänner down-there.


Vilken kändis var du mest sugen på?
Sugen? Som sexuellt, George Clooney is a must have.

Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Valet.

Vem saknade du?
Det finns alltid en massa människor som saknas mig, mest påtagliga är lätt göteborgsgänget och fiorella maria chiara la porta.


En värdefull läxa du lärt dig i år?
Det är fan i mig inte lätt att leva.


kanske inte världens snyggaste ansiktsuttryck (på mig om man klickar så syns jag), men världens (kanske) finaste stad och världens (kanske) bästaste vänner (mi manchi)


med de här två på min sida kan väldigt lite gå fel


hjärngänget i mellby, minus backman


micke, jag kommer sakna dig.

can't believe i really left you...

missriktad energi
är värdelöst slöseri

gör om gör rätt,
så jävla lätt.

byter till en
stad som omfamnar
sluter om.

då gav den mig
kräkiga minnen
nu ger den mig,
sitt allra bästa.

2011 - fötternas och nätverkandes år.
med fokus på GÖRANDET.

heart and brain battles again

föreställningar
blir förväntningar
blir en känsla
som varar i en alldeles
egen evighet.

intuition fångar
hjärnan krånglar
hjärtat jobbar
och tankar förströr.
tid förgås

mitt språk är
otydligt tydligt
min vilja är
alldeles för stark

om man inte vet vad
man fångar, hur kan
man då fånga det.

om man inte vet vad
man vill, hur kan man
då vilja det.

är jag för stark,
är jag för svag,
är jag bara jag.

(mina fingrar säger mycket. som jag egentligen inte vågar säga. ibland på ett kryptiskt språk, ibland ärligt och rakt ut. jag styr inte för jag vet inte. bollar som bollas och jag är...)

oj så fel jag är.
oj så fel jag gör.
oj oj, fel fel.
så kan det gå.

pärlor åt svin

rendersi conto,
di sbagliare
il modo in cui
ti confronti
la gente.

è arrivato
il momento
di cambiarmi.

la più importante

my dear girl,

siamo una, lo sai.
sei la mia parte saggia e sana.
sei quella che mi dice di aspettare.
anche se non ti ascolto sempre,
mi sei vicina qualunque cosa
accada, io lo stesso per te.

sono felice che esisti,
anche se troppo lontana,
ma non vuol dire niente in realtà,
perché ti porto sempre nel cuore.
non sentirti mai sola, perché
sono con te, sempre.

sofferenza

ti ricordi quello
che diceva?

la soffrenza è la
cosa più bella,
più soffri
più bella sarai.

se non sbaglia
quel tipo,
sarò la più bella.
ora sono solo la più
sbagliata.

do i pezzi di me,
li taglio col coltello,
ve li do, con il cuore..
mi ridate solo gli sbagli,
errori. sono sbagliata.

quanto male fa la vita,
quanto non voglio esserci
più.

away

repetition doesn't make it real;
i know it's gonna be great
you wrote.

repetition doesn't make it real;
ti penso da tutto il giorno
you wrote.

repetition doesn't make it real;
ti amo e sono contento
you wrote.

repetition doesn't make it real;
thinking about you. love you so much
you wrote.

yellow bird, what are you waiting for?
fly, fly away.

'hej älskling' svarar han,
ovetandes om att jag sitter
där precis bakom

med en jävla kniv i halsen
och ögon som håller på att
åka karusell i huvudet,
around around and around.

huvudet vill slå sig i
bordet och magen vill spy.
hjärnan vill stänga av
sig och fötterna vill
ut.

högen med olästa böcker
vill läsas, de oskrivna
bladen vill skrivas.
hjärnan vill slå huvudet
i bordet och fingrarna
vill strejka året ut.

that's it.

le lingue,
diverse
si incontrano

fanno le loro
melodie
mentre si bacciano,

le lingue diverse
non si capiscono
con parole
ma con la carne,
si capiscono,
le loro melodie,
i loro suoni.

le lingue diverse,
parlano con gli occhi,
con le mani,
con il corpo,
dicono tutto
senza capire niente.

ljudet av ett språk.

som en melodi,
flyter orden
inuti.

som en smekning,
eller en vibration.
en beröring,
ljudet av ett språk,
berör och dina
andetag fyller
mina lungor.

olika tankar,
gångar, vägar
kittlar blek
hud.

rädslan av
för nära,
för mycket,
förstörs av
viljan
att alltid,
i timmar,
höra ljudet
av ditt språk.

vergogna.

sappiamo entrambi,
che quando ti fermerai,
starai male.

sappiamo entrambi,
che la sofferenza,
ti arriverà.

sappiamo entrambi,
che non ce la farai,
a guardarti nello specchio.

lo sai, lo so,
lo sanno tutti
che dovrai muoverti,
per non sentire,
per non accorgare,
per non realizzare,
ciò che hai fatto.

sei troppo orgoglioso,
troppo egoista,
per vergognarti,
però sai che
soffrirai.

mi dispiace per
tutti quelli che
dovranno incontrarti.

xx

andrò avanti con
la testa in alto.
senza guardare
in dietro.

scrivevo, che
io ti amassi sempre,
anche se cambieresti,
in qualsiasi modo.
però

ero troppo dentro
troppo cotta.

saprai che non ti
amo più.

a lie.

you said you hate my suffering,
that you understood, that you'd take care of me..
well, where are you now?

ofrivilligt förgiven,
ingenting utav elakhet,
bara uttalad misstänksamhet.

tystnad möter,
tankar,
möter, tystnad.

--

är inte gjord för det här.

6.12

ögon som ser,
som om jag vore genomskinlig.
ögon som ser,
alldeles rakt igenom jaget.

händer, hud och läppar,
som rör.
ord som inte yttras.
en känsla av ilska,
en känsla av alldeles
för många ogråtna tårar.

en känsla av otillräcklighet.
av litenhet. det är så lätt
att tro, så mycket man inte är.
jag vill stanna bandet nu, pausa,
stänga av, inte vara. jag.
bitar fallna itu. och jag måste
plocka dem. bestämma vilka som
ska sparas, vilka som ska kastas.
måste bestämma vad som tillhör,
vad som ska sållas bort.

ögon som ser,
vill se 'mig
men jag vet inte vad 'jag'
är?

(gli occhi mi vedono, e sono completamente trasparente. o sono troppo leggera o sono troppo seria. o sono così o non sono così. non ho una cazzo di ricetta di come essere. la formazione del 'io'. nessuno capisce che sto raccogliando dei pezzi di me stessa perduti, e che sto decidendo quali salvare e quali devo buttare via.... li siamo)

30/11 - in questo momento

tu non lo sai questo, che io, esattamente in questo momento, ti sto pensando.
tu non lo sai questo, che io, essatamente in questo momento, ti sto pensando.
tu non lo sai questo, che io, essatamente, in questo momento,

mi domando dove sei, chi stai incontrando, i palazzi che vedi, quelli che ti fermano, quelli che non noti.. tu non sai questo, che io, in questo momento, ti sto immaginando, la camica che ti hai messo stamattina, le dite che sono ferite da ieri sera, la barba che ti è crescuta, gli occhi stanchi. questo non lo sai, ma io in questo momento sono con te, perché noi siamo uno. io vedo ciò che tu vedi, sento ciò che senti, penso ciò che senti.

io sono te. tu sei me. noi siamo noi.

uno.

letar efter gamla texter.
gamla ord. vad sa jag då?

det är för jävla lätt att
luta sig mot en axel, sluta
ögonen och slappna av.

det är desto svårare, att resa
sig, se sig i spegeln och tvingas
att lära sig stå rakt, upprätt,
med hakan ut och vassa armbågar.

letar efter spår, i gamla fotografier
och blekta minnen. söker svar, på
hur den jag än gång var, var.

pezzi di me.

omkonstruerar.
rekonstruerar.
jaget jag.

oggi è passato un mese.
da quando ti sei girato,
da quando te ne sei andato
via.

scrivevo dei testi per te,
con te in mente. non capisco
ancora, che cosa stavo provando.
non capisco ancora, che cosa è
successo.

pensavo
volevo
pensavo
volevo
così tanto
che mi amassi
sul serio.

mi sono resa conto
di tante cose;
quando non c'eri
per il mio compleanno
l'anno scorso, era
perché non volevi.
quando mi guardavi
i miei capelli dicendomi
che non ti piacevano,
era perché non mi amavi.
tutte le volte in ritardo,
quella volta in italia,
nuove giorni... nemmeno
un giorno passavi con
me, era perché non volevi
e perché non mi amavi.

ti volevo trasformare in
una forma dove non ci stavi.
tutto quello che era tuo,
non era mio.

non credo che sappia cosa
vuol dire amare.
non ho pianto per te,
perché non sono triste.
mi sono accorta che le carezze
possono essere di vero amore.
mi sono accorta che, ci sono
tante persone migliore di te.
li voglio conoscere tutti.
voglio che tu ... non esista
più per me, nei sogni, nei
pensieri, nella mia vita.
aspetto un futuro in cui il
tuo nome non fa piu male,
in cui 'tu' come persona,
per me, non vuol dire niente.
che ti posso passare per strada,
guardarti, dirti 'ciao' e
girarmi.

applikationer

applikationer,
kan leda till
komplikationer.
klistrar in,
mig själv,
hos dig.
du ser,
mig.
gör mig levande
igen.
du rör mig,
på ett sätt
..........
som jag
aldrig känt
förut.
min osynlighet,
fylls upp av dig.
du fyller mina
konturer.
känner varje
ben i min
kropp.
rör mig inuti,
och utanpå.
vill trycka paus.
vill inte att nu ska
bli då. vill
stanna hos dig.
inklistrad.

tidsfördriv.

igår gick långsamt.

en bit barndom.

havsrummet. där luktade det hav, som om tångens lukt osade in genom fönstrena. vi låg där alla tre. någon på den oönskade madrass-sängen på golvet. någon med mjuka sandfötter mot väggarna. tapeten bestod av remsor av torkat papper, vågrätt och lodrätt utgjorde de väggarnas rutnät. någon började dra i en av remsorna, vi andra fortsatte att dra. hålen blev större för varje natt i havsrummet. ibland var det storm. vi låg ihopkurade under våra täcken och hörde vågornas ilska slå mot havskanten. himlen var alldeles bäcksvart. naturens överhet skrek utanför fönstrena. känslan av att vara en liten, liten människa utan makt i en existens helt lämnad åt naturens krafter.. blixtar slår mot marken. en känsla av trygghet, ett spännande kittel i magen. som en pirrig skräckfilm. ingenting, naturen lugnar sig. dagen därpå ligger spillror av nattens tumult på stranden och vittnar om naturens storhet. och den lilla människan njuter av dess skönhet.

man kan le även med ett sårat hjärta.
tafatta händer, mjölkvit hud, fiskögon.
han är vacker och jag är svag.......

i en annan verklighet.

det var inte så det skulle vara.
det var inte så det skulle gå.

utanför mig själv men någonstans
inuti. hittar jag.

en förvilad själ. en liten tanke.
ser mig i ditt vardagsrum.
utifrån. passar jag in?
hur ser det ut?

i en annan verklighet. den som
nyss var min. den jag nyss levde.
var det något annat. såg jag ut
på ett annat vis. min pusselbit
satt fast med en annan.

min tråd var inte din tråd.
vi var inte vi.

ärlighet varar längst.

jag är en falsk liten lögnerska. det ska ni veta.

för innerst inne så tänker jag att om jag blir en

bättre människa, så kommer det fungera med honom.

om jag ändrar på mig, så kommer allting bli bra.

om jag börjar gilla mig själv igen så kommer han

också att göra det.

inte sant.?

inte sant.?

inte sant.?

inte sant.?

inte sant.
intressant.
jävligt
ointressant.

18e.

man lär sig jävligt mycket av ett uppbrott.
jag vill behandla mig illa, må dåligt, supa
ner mig, knarka och slåss.

men jag gör motsatsen. jag äter, tränar, skriver,
städar, tvättar, pluggar, jobbar.
jag ska lära mig att vara med mig.
jag ska lära mig att jag är viktigast i mitt liv.

idag skulle jag se mig i spegeln och säga
"du är värdefull" till mig själv. och jag veeeet,
hur jävla löjligt det är. men det är inte så jävla
löjligt när det inte går. när man ser sig som ett
jävla misslyckande. jag ser rödvinsläppen, finnarna,
det för korta håret, den uppsvullna kroppen, de
kladdiga glasögonen... och så tittar jag i spegeln
och försöker säga åt monstret att det är värdefullt.
vilket hån!

anyway, jag ska ljuga mig till sanningen.
så är det.

it's september now. do you remember january? all the unhappiness. it's september now. do you remember november? lonely 25th birthday. all the lonliness. it's september now. do you remember two years ago? when we spoke of red threads and shared tattoos. it's september now. do you remember may? you moved in with me and started to destroy me. it's september now. do you remember may one year ago? i moved away. you couldn't stand it and moved here to me. do you remember now? you're gone and you left me. like you said one thousand time that you wouldn't. do you remember now? you let me down. do you remember now? everything you said you were not... you actually were. do you remember now? all your things lay around as a reminder of how stupid i am.

swamp

trivs i träsket. det gör jag. djupt, djupt ner. släng skit, det gör mig ingenting. jag är bra på att kravla mig upp och resa mig igen. jag är bra på att det bränner i magen och allt jag vill göra är att slå en jävla spik i huvudet. läser raderna,

du är ett svin, du är ett svin. du förtjänar mig inte, du förtjänar mig inte,du förtjänar mig inte,du förtjänar mig inte.

ändå går det in, direkt där det går ut igen.
jag förstår inte. det går inte att förstå.

så jävlajävlajävla korkad.
jag borde vara smart.
men ändå är jag bara så
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
så jävlajävlajävla korkad.
igen o igen o igen o igen.


& du kommer undan igen o
igen o igen o igen o igen.
igen o igen o igen o igen.
igen o igen o igen o igen.
igen o igen o igen o igen.
igen o igen o igen o igen.
igen o igen o igen o igen.

jag önskar att jag hade vett
att bränna dina jävla böcker,
dina jävla kläder och allt som
du någonsin vidrört.

mi sto aspettando

sto aspettando a quando arriverò al conclusione che la mia sanità dovrebbe valutare di più.

mi nascondo dietro parole. il silenzio prende la forma dell'orologio che fa ricordare del tempo. di ogni minuto che non dedica a me. ogni minuto che scegli di non pensarmi. il silenzio. i muri bianchi. il mio prigone. l'estate più belle fuori il mondo si muove.
(sono in due, scattano le foto, ridono, pianificano) dentro, sono dentro. fuori, sono fuori. non posso lamentarmi a nessuno. ho scelto io a vivere cosi. ho scelto di dare tanto e ricevere... poco, o niente? prendi i treni, dove? A CASA! non lo fai per me, lo fai per dormire. è un albergo. qualcuno ti fa il letto, qualcuno riempa il frigo, stira, fa aspirapolvere, pulsice, paga le bolette, cambia le lensole. non sei te. non sei te col orologio che ti fa ricordare di ogni minuto da sola. sono 48 ore a settimana che spendi con me. 48.

.:.:.

han såg på mig.
skrattade.
hans ögon sa,
fyfan vad löjlig du är.
skakade.
det här är inte... det.
jag ville ha.

sämst, sämre, sämst.
hur kommer jag se tillbaka
på det här?
ett hål i mitt hjärta,
fylld med tomhets blandad
smärta.

det gör så ont när
knoppar brister.

vvv.

spontanitet.
stabilitet.
graviditet.
ovishet.
hemlighet.

oskön orubblighet.
allen ensamhet.

en grå vrå.
ett ur i bur.

ibland
blir
alltid
alltid
blir
rubbat
rytmik
blir
komik
frenetisk
eternellisk
evighetisk
kolik.

29.04.10

ibland tänker jag
så skönt det skulle va

att bli tagen av livets
storheter

att stormas iväg
eller att ramas in

ibland tänker jag
så skönt det skulle va

att bara få vara.
i ett nu som är
där det där

i ett nu som inte
går varken fram
som varken går bak
som är där det där

ibland tänker jag
så skönt det skulle va
om inte jag var jag.

29.04.10

the city without its soul

you were all there.
i didnt quite expect you'd be.
but you are..

like a film you all walk by.
as if i cant be seen.
as if i was somewhere else

the city is not mine, not mine
to be.

words float on my fingers.
and i wonder, what is it
ever gonna be?

a restless soul
im not where i can be
the me.

due risati

abbracci più lungi

più voluti

lo sento.

la voglia.

il silenzio.

i pensieri

l'isolazione

senza

l'amore.

det finns inte så mycket att säga. biter ihop igen. sover på golvet, på dubbla madrasser, men ändå. mitt skrivbord är ett hittat strykbräde, men ändå. inboxen är tom. det är tyst. ingenting. knappnålstyst. arkiv-x i bakgrunden, men det betyder ingenting. kan inte stänga av, isolera mig, inte bry mig. kan inte. är inte sån. det är du. jag vet inte hur du gör?

den kreativa processen...

det roliga med att ha fått tillbaka datorn är oslaget alla gamla texter. det här är en början på en kafka-inspirerad historia som jag påbörjade våren 2008.. är inte alls nöjd med inledningen, ordvalen ... däremot gillar jag historien, den har gnott ganska så länge i mitt huvud nu. vad tycker ni? vad ska ändras? vad ska inte ändras?

den huvudlöse mannen.

det var en vanlig morgon i den lilla staden. och han vaknade som vanligt i sin vanliga säng, till ljudet av väckarklockan som piskade i hans öron. solen kisande in genom det lilla fönstret och skuggade sig igenom rummet. han sträckte på sig, men kände med ens att någonting inte var som det skulle.

han satte sig upp ur sängen, slog upp ögonen och såg sin kropp sitta upp. med förundran såg han hur kroppen satt upp, medan huvudet låg på kudden. han stängde ögonen och öppnade dem igen, men möttes av samma syn som innan. kroppen satt upp ur sängen, huvudet låg på sängen. han reste sig ur sängen, stod på golvet, huvudlös. med en fumlig rörelse kände han runt sin hals. halsen och nacken var fortfarande kvar där huvudet skulle tagit form var det numer bara platt, jämn hud som om någon hade knipsat av blomman på en kvist, eller nackat en kyckling.det fanns ingenting som tydde på att huvudet skulle suttit där.

han rörde på fötterna, rörde händerna, böjde sig framåt. alla rörelser fungerade som de skulle,hjärnan tycktes samarbeta med kroppen trots att den var attatcherad från kroppen. ögonen följde kroppens rörelser. han gick fram till sängen och tog huvudet i sina händer. han höll upp huvudet framför sig så han kunde se sig själv.han var fortfarande klädd i den ljusblå bomullspyjamasen. allting såg ut som vanligt. han tog sans till sig, satte huvudet på sängkanten. hukade sig framför huvudet, ögonen följde kroppens rörelser och han rörde vid sitt hår.

jag är hemma nu, har varit här två månader nu. anpassad och redo för det skandinaviska livet. försöker fortfarande pussla ihop vad som hänt (...) , kanske fortsätter jag skriva färdigt den långa, långa historien? kanske river jag ur sidorna och tuggar i mig? jag fortsätter i alla fall att skriva. historier om huvudlösa män, om människor som vaknar upp i nya städer varje dag, om mig själv. blottad. här är en text från april ... mars ...?

jag gick sönder igår, bröts i två bitar. jag skyller inte på dig. jag föll, ensam. redlös föll jag ihop i trappan. ihop i en hög., sminket rann, tårarna rann. jag gick sönder mot den hårda stenen. allt inuti brast samman. drog mig upp - tvingade mig upp. det blöta ansiktet skrapades mot det kala, grå ensamna ...

tog mig upp. min sårade kropp, min sårade själ, som ingen stod ut med. gick till sängs, tyckte synd om mig själv. kramade natten, andades alldeles för hårt, alldeles för häftigt. somnade till skratten som ekade i bakgrunden.

skriver för dig, för att du ska förstå mig. ta till dig varenda del av mig, också den som faller, också den som tvivlar, om nästa andetag är värt att tas, den som hyperventilerar, den som får panikattacker, den som inte klarar av ensamheten, den som spänner ögonen i dig för att tala om ... det jag inte klarar av att säga dig.

januari 19 2009, 12:50

datorn är tillbaka. hittar en massa gamla texter, och det gör ont, ont, ont att läsa. hur länge till ska det göra ont? när ska jag få le förbehållslöst?

det blir en massa ledsna inlägg idag, för jag är ledsen. är hemma själv och fryser. har inga ljus att tända. bara ett smutsigt tomt rum och ledsen musik som omringar mig, trycker ner och håller emot.

och jag tänker på hur annorlunda allting hade kunnat vara. vad som hade hänt om jag t.ex: fortfarande var ihop med mitt ex, hade fullföljt min utbildning,åkt hem från italien vid jul 2007 som det egentligen var tänkt, om min mage aldrig hade börjat kittla första gången han kysste mig, om vi aldrig hade träffats, om du aldrig sagt att du inte ville ha mig ... osv osv. det snurrar i min skalle. min mage vill äta, min hjärna vill stänga av sig. mina ögon vill gråta, min hjärna vill stänga av sig. av av av av av.

och JAG VET (för alla säger det) jag har ingen rätt. jag har förlorat min rätt till att bli arg, besviken och ledsen på dig. du har helt fria händer, gå vart du vill, hör inte av dig, knulla med vem fan du vill, sup ner dig rejält, hör inte av dig, knulla med vem du vill, hör inte av dig, gå ifrån mig... jag har förlorat min rätt. rätt åt mig va? så här sitter jag nu handfallen, med tårar som trycker i ögonen, med en mage som skriker. en hjärna som säger: av av av allt medan cat power sjunger 'metal heart you're not hiding metal heart you're not worth a thing'. ciao & buona notte.

31.

Bänken.
De kommer, och de gar. De med ett syfte, de med ett mal. Jag existerar inte. Forutom i luften, dar roken fran min cigarett paminner dem om min existens, Jag upptar en del av vad som ar deras. Paminns, och finns.

En del ar fjaderlatta, som om de inte vill erkanda, inte vara till besvar, inte synas slar de sig ner mjukt och latt, utan besvar. Andra dunkar sin bakdel ner i den skruttiga trabanken och far den att gunga till, som om de vill markera nagonting. Som om deras syfte ligger att existera har och nu, som om att dunka sig ner i trabanken vore att existera. Ett meddelande till omvarlden; jag finns.

Nagon tander en cigarett i samforstand. Som om lusten kom fran mig, fran min del av den samagda luften. En annan slar pa musik, som om jag inte existerar.
En kvinna ler blygsamt mot mig, som om jag vore agaren av den skruttiga trabanken, ett satt att fraga, far jag lov?

En liten man lamnar sina valfyllda matkassar under min uppsikt, fast han hela tiden ser misstanksamt mot mig medan han laser av busstidtabellen.
En liten flicka svarar alldeles for hogt i mobiltelefonen, som om hon inte riktigt tror pa att teknologin fungerar eller kanske var det bara allra forsta samtalet. De begynnande knopparna under hennes skrikvita t-shirt pekar rakt ut, som om de inte riktigt vet vart de ska ta vagen.

En kvinna stodjer sig mot en liten pojke, hennes klackskor ar alldeles for snea, alldeles for hoga medan de svingar sig forbi. Hand i hand.
En man ber om plats, nej han kraver plats. For han syns att det finns ledig plats pa sin alldeles for grotiga danska. Jag ler, avslojar mitt ursprung genom att svara pa klar svenska.

Vi ar fyra nu, tre som vantar. En som latsas. Utan syfte, utan mal.
Utan existens.

nattliga funderingar.

jag har flyttar sju gånger i mitt liv. första gången var jag olycklig. tog avsked av barndom och trygghet. strök mina små barnhänder över gamla dörrar och pussade väggarna farväl. det stora vita, lyckliga huset byttes mot det bruna, fula alldeles för stora huset med den knasiga trädgården. jag hatade det.

andra gången räknade jag ner dagarna. fyllde på den små blommiga kartongen med onödiga köksatteraljer redan som trettonåring. vi visste ingenting, och var alldeles för unga och lägenheten alldeles för stor. utanför borgen brändes det ner bilar, mördades med brunnslock och pissades i hissen. men vi gick med huvudet högt. för då, var det han och jag mot världen.

tredje gången, och spårvagnen började ta alldeles för lång tid. förortskidsen som härjade, fyllegubbarna vid hållplatsen och luften i borgen började ta slut. ett år fick vi, i en liten femtiotalare inne i stan. kändes jävligt svennebanan, men vi vande oss vid det också.

kontraktet tog slut, tiden var knapp. fjärde gången hittade vi hem. den låg grönt och fint. var stor med svarta tapeter i vardagsrummet. balkongen bjöd på sol hela sommaren. potatissallad och italienska ord gick het. till slut, flyttade han ut. jag var ensam kvar, med popcorn-maskinen och cityakuten. rummen ekade tomma och jag drog söder ut.

femte gången. pappa kom med släpkärran. mitt liv stuvades in, kördes "hem", magasinerades. tryckte på paus. en sportbag, och en fjällräven ryggsäck. ett par trasiga skor och kylskåpspoesin. sju skitiga italienare. och en vacker lägenhet i söderlandet. den nya familjen, vi var bra.

sjätte gången. familjen splittrades. vi packade ihop, några blev kvar. jag tog min blå ikea-kasse och lommade iväg. det blev mindre, intimare och ensammare. det var jag, enstöringen och kocken. vi var inget bra team. men det funkade ändå.

sjunde gången. splittrad. hjärtat i tusen delar. ägodelar nedpackade i skeva kartonger. bittra avsked, men leendet på läpparna och suget i magen var starkare.

konstigt är det ändå. när jag satt på garageuppfarten och tittade ut över det skymmande landskapet. inte en människa ur sikte. en månad tidigare kunde jag knappt sova för allt rallande utanför fönstret. konstigt är det ändå, hur allting ter sig.

cazzate

non che nessuno leggerà mai qui in italiano, comunque, ho bisogno di scrivere. a qualcuno. di sfoggarmi. perchè non ho più sigarette. credo di avere la febbre. mi sento un''ospite. non lo so dove è la casa. non mi sento più a casa da nessuna parte. fa troppo freddo, o fa troppo caldo. o ci sono loro, o non ci sono loro. dove cazzo è il mio posto in questo mondo? che cavolo di senzo avrà la mia vita? dovrei fermarmi, stare qualche settimana ferma. pensare, organizzare, stare bene. sto pensando troppo a te. non è colpa mia. ma mi manchi così tanto che mi fa male dentro di me, a volte mi viene da piangere. e lo so che non senti lo stesso per me. non sono più una parte della tua vita. e sai, mi dispiace anche solo a pensarci, non lo so se ne sarò mai più.

vorrei nei miei pensieri ringraziare tutti quelli che mi hanno aiutato in questo periodo, non lo so come ripagarvi, sarò sempre in debito: andrea, fiore, andreco, sbarbie, milos, alessandro, ann, johan, henrik, emma, slangen, lina, krut. siete le persone che mi avete aiutato a finalmente muovermi dal mio prigione. grazie.

sverige låg kvar. dörrar öppnas åt andra hållet, kaffet dricks i jumbo-koppar, det grillas alltid, ingen säger smaklig måltid och det regnar ganska så ofta.

känns fortfarande som jag är på semester. är inte riktigt hemma här, vet inte riktigt hur man ska vara eller bete sig. hur är man på svenskt vis?

och det känns fortfarande alldeles för konstigt att höra din röst på telefon. att du har gjort en total u-sväng i 3000/km i timmen, och nu är helt galet kär i mig. hur ska jag tolka det? för det finns fortfarande kvar i mitt huvud, den där meningen som gått på repeat under hela förra året "io non sono innamorato, e non mi innamerò mai di te" .. har kanske svårt att lita på dig. kanske.

borta bra, men hemma bäst.

home sweet home.

jag har inget hem. än.
men jag är här nu.
äntligen hemma.

bloggen återupplivas.

vi hörs snart igen.

dear friends.
and lovers.

bit av en barndom

ibland fanns det bara ispinnar kvar i frysen, sadana med smaker som hallon, citron eller cola. jag foredrog glasspinnarna med billig vaniljsmak och choklad-overdrag. men ibland fanns bara ispinnarna kvar. de som var sa kalla att tungan nastan fros fast mot frosten och fick tinningarna att stelna. nar sadana dagar intraffade, nar de riktiga glassarna var slut, forsokte jag envist att dra av det kletiga,fastfrusna pappret runt glassen. det var sallan som jag lyckades helt. glassen,hallonsmak om jag hade tur i otur, skoljde jag ren i strilande vatten for att bort frosten. formodligen hade jag rosa cykelbyxor pa mig, och kanske en t-shirt med mimmi pigg. och sakerligen, eftersom vadret saklart bjod pa stralande sol (annars skulle jag aldrig brytt mig om glassen overhuvudtaget), gick jag ut pa verandan for att slicka i mig den bland hummande humlor och gronsakande vinbarsbuskar. och motte jag min linblonda lillebror retade jag alldeles sakert upp honom till tarar sjungandes en sang om honom och den feta linda byrin som jag och min storasyster komponerat ihop av ren elakhet, hans mothugg mot mitt ret skulle besta av en spark pa smalbenet eller ryck i haret. han hade inte lika bra fantasi som vi. men om hon var i narheten, min allra karaste syster, sa skulle hon skydda mig och de skulle borja slass pa grasmattan mitt framfor mig. beskyddad och nojd skulle jag betrakta spektaklet njutandes av min isglass. om hon olyckigtvis inte skulle vara i narheten, min skyddsangel, skulle jag vara tvungen att fly over staketet till grannens tradgard, slanga glassen nagonstans pa vagen och halla mig undan tills min lillebror glomt bort mig, och formodligen borjat kora med sin trampbil pa asfaltsplatten framfor garaget. men om ingen av dem skulle synas till, skulle jag fridfullt slicka i mig glassen, forhoppningsvis med hallonsmak och sedan ge mig ut pa snigeljakt. nar jag efter nagon halvtimme antingen fatt ihop tillrackligt manga eller trottnat pa att forsoka hitta deras nasten, skulle jag bura in fangsten i en liten, liten byralada, tillsammans med lite lov och nagra kvistar. och dar, utan syre skulle de do en langsam dod, och inte upptackas forran en mamma en dag skulle komma in i mitt och min systers rum och undra vad i helvete det ar som luktar ruttet lik.

a little

jag ar sjuk. och utan dator ar det ganska trakigt att vara sjuk. sa idag har jag ryckt upp mig. varit ute och kakat en hejdundrandes pizza och glass till efterratt.
lediga dagen till ara har det regnat, regnat och regnat.

jag mar faktiskt relativt bra med mitt datorlosa liv (forutom nar jag ar sjuk och bara vill se film), men det ar faktiskt ganska skont att inte vara "kontaktbar" hela tiden, att inte veta vad som hander med allt och alla... istallet kan jag koncentrera mig pa mitt.. skriva listor, sortera klader, lasa bocker. och bara tanka.